- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
74

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»I afton räkna vi på ditt sällskap», sade Stephana. »Du
vet att vi hava främmande, och att ungdomen skall dansa.»

»Jag skall komma.»

»Välkommen!» Stephana gav hästen fria tyglar och den
satte av i full karriär. Constance var redan före henne.

»Besynnerliga lek av ödet», tänkte Kurt och såg efter
dem. »Den ena tjusar min själ under det den andras åsyn
på en gång plågar, retar och intresserar mig. Jag skulle
önska att jag besatt förmågan att kuva denna stolta flicka,
som tror sig äga rätt att förakta mig, och för vad?» Kurt
utbröt i skratt. »För det jag i tjugufyra timmar varit
förälskad i — hennes vän.»

*



När Kurt något sent om aftonen ankom till Kungsborg,
var där fullt av främmande. Ungdomen dansade redan.
En yrande vals var i full fart. Han stannade i salsdörren
och betraktade de dansande. Ibland denna flock av
blomstrande och leende flickor, som flögo förbi honom, fästes
hans uppmärksamhet vid ett barn, vilket, lätt som en sylfid
och med ett uttryck av den sannaste glädje, svävade i dansens
virvel. För henne tycktes allt vara glömt, utom den fröjd
ögonblicket skänkte henne. Det var Olga Callenstjerna.

»Vilken olikhet och ändå vilken likhet emellan dessa
bägge systrar», tänkte Kurt. I detsamma var valsen slut.
Den dansande flocken svärmade av ut på terrassen för att
svalka sig.

»Du dansar väl?» sade Helfrid, som kom fram till Kurt.

»Med själ och hjärta, därför tänker jag bjuda upp den
ibland damerna, som är mest road därav.»

»Det vill säga mig.» Helfrid smålog. Kurt betraktade
henne ett ögonblick, därefter svarade han skrattande:

»Du är allt för majestätisk för en dåraktig glädje.»
Därmed gick han ut på terrassen. Han hälsade i förbigående
på Constance, som stod och samtalade med Jacobo, varefter
han uppsökte Olga.

Vi vilja lyssna till vad Constance och Jacobo säga. Den
senares ansikte hade ett ovanligt livligt uttryck.

»Ni vill således påstå att det icke är pedanteri, som gör
att ni ej dansar?» frågade Constance.

»Det vill jag visst; jag smickrar mig med att i intet
avseende var% pedant», svarade Jacobo, vars strålande ögon
voro fästa fel den unga flickans fängslande ansikte, där
en rörlig sjals alla skiftande känslor återspeglades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free