Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Genom mina ord. Jag, en obetänksam flicka, vågar säga
er, en man om några och trettio år, med ett av
allmänheten utfärdat diplom på fullkomlighet, att ni har fel, att ni
är egenkär, pedantisk och egoistisk. Detta kan icke annat
än harma.»
Nu smålog Jacobo, såsom man småler åt ett bortskämt
barns ord.
»Fröken har varken kunnat eller kan förnärma mig med
dessa beskyllningar. Det är en nyck att sysselsätta er med
min ofullkomlighet och att 0111 möjligt reta mig. Ni skulle
vilja vinna den triumfen att hava sårat min egenkärlck. Jag
åter skulle giva sanktion åt ert påstående, ifall edra ord
hade den önskade verkan. Endast den harmar sig över ett
anfall, som känner sig träffad därav.»
»Vet herr Lange, vad ni nu bevisar?»
»En sanning, den ni finner mindre behaglig.»
»Alldeles icke, utan blott att allt hos er är kall
beräkning. Därför att det skulle se ut som om ni kände er
träffad av mina ord, upptager ni dem med skenbart lugn.»
»Fröken har ungdomens och oerfarenhetens vanliga fel.»
»Och de äro?»
»Att döma strängt och överilat.»
»Det senare kommer åtminstone icke er till last, herr
Lange; jag skulle få en hög tanke om er, ifall jag en enda
gång fick se utbrottet av en häftig känsla, ädel eller oädel,
det är detsamma. Det vill säga, att ni kastade långt bort
denna omklädnad av fullkomlighet, varmed ni omgj ordar er,
och vilken bestämt döljer både våldsamma passioner och
mänskliga svagheter.»
»Hädanefter skall jag nogsamt vakta mig att låta känslan
spela någon roll, då jag är er i närvaro.»
Constance såg på honom. Jacobos ansiktsuttryck, som
hade något av överseende godhet, retade henne. Hon hade
icke en enda gång kunnat glädja sig åt att hans drag visat
någon rörelse. Constance avlägsnade sig. Jacobo
hejdade henne; ty i detsamma föllo hans ögon på fönstret,
där Evert stod. Ynglingens blick uttryckte så mycken vrede
att hela ansiktet bar spår därav.
»Fröken, som älskar otyglade uttryck av känsla, bör finna
tittrycket i Axelhjelms ansikte i er smak. Betrakta
honom!» Jacobo avlägsnade sig.
I den unga flickans fantastiskt oroliga huvud välvde sig
inom en sekund tusen planer, huru hon skulle få se detta
»helgon», såsom hon kallade Jacobo, berövad sin gloria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
