- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
77

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kurt kom och uppbjöd henne till nästa vals, och Evert
infann si g för att påminna henne om, att han fanns —
något, som Constance bestämt alldeles förgätit, om ej Lange
visat henne på honom. Vid hans åsyn kände hon sig
harmsen över, att Jacobo hade tagit en gosses tygellösa
ansiktsuttryck såsom en typ för hennes smak.

Det föreföll nu Constance, som om hon hade avskytt
hela världen. I nästa minut förtretade det henne, att
samtalet med »pedanten» Lange skulle äga förmåga att
försätta henne ur humör. Hon ville alldeles icke tänka på
honom, och hon skulle alldeles icke vara vid dåligt lynne»
Nej, hon ville vara glad, och det skulle hon även visa.

Under valsen med Kurt var hon också idel solljus och
så intagande, att vår unge byggmästares lätt antända hjärta
råkade i låga. Efter slutad vals slogo de sig ned på en
bänk i trädgården. Konversationen var ganska livlig. De
avundsamma påstodo att Constance koketterade; men de
hade orätt. Detta var ett fel, som aldrig kunde läggas den
stolta och renhjärtade flickan till last. Ögonblickets
ingivelse och stundens intresse — se där vad som var allt för
henne. Hon handlade efter impulser, utan all beräkning.
Hennes tankar och känslor voro till grundtonen ädla, och
just därför föll det henne aldrig in, att man kunde misstyda
hennes handlingar. Constance, med sitt växlande lynne,
övertänkte icke, att andra hade svårt att förstå livligheten
och rörligheten i hennes fantasi eller de idéer och infall,
som därav alstrades.

Nu t. ex., då man ansåg henne handla av behagsjuka,
fanns icke en tanke därpå i hennes själ. Hon ville undfly
sina vemodiga känslor, därför sökte hon en förströelse i
samtalet med Kurt, som hon eljest icke gärna sällskapade
med. Att detta sedan roade henne, gjorde att hon fortsatte
därmed. Hon märkte icke att Jacobos blickar följde henne,
emedan hon föresatt sig att icke se åt det hållet.

Hon dansade med Evert, utan att fästa sig vid hans
pojkaktiga utfall av svartsjuka» Hon valsade ännu en vals med
Kurt, utan tanke på tadelsjukan.

Med bestämd ihärdighet undvek hon Jacobo, ett
uppförande, som denne även iakttog.

*



Följande eftermiddag hade greve Herman och alla
samtliga, med undantag av Constance, farit över till Åkersnäs.
Av nyck vägrade hon att följa med samt tillbringade hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free