Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mästaren där? Det har jag undrat på. Kan bonne amie
säga det?»
»Det var ingen bjudning. Vi kommo ju utan att herr
Lange visste det.»
»Det är sant, men baron X—s på Stålhamra kommo
även dit, och då tycker jag baron Kurt gärna kunnat vara
med.» Så pratade Olga, ända till dess hon var avklädd,
då hon somnade med ett barns lugna sömn.
Constance däremot fick icke en blund i sina ögon. Det ’
föreföll henne, som om någon oupphörligt stått och
upprepat: »Varken jag eller någon annan saknade henne.»
De där orden riktigt marterade, så att sömnen flydde. Hon
kände sig uppretad mot sig själv, som skulle fästa vikt vid
dem, emot Olga, som uttalat dem, och mot guvernanten,
som åhört dem.
*
Ett par dagar därefter, då Jacobo besökte Kungsborg,
yttrade han till Constance:
»Fröken ville icke göra Åkersnäs den äran, när
Romar-hjärtas foro dit. Var det fabriken eller ägaren, som denna
onåd träffade?»
»Fabriken kunde det icke vara, efter jag aldrig sett den,
och ägaren ...» Constance smålog.
»Är en så egenkär pedant, att ni anser honom varken
värd er nåd eller onåd» Var det icke så?»
»Åh nej, jag tänkte blott, att han åtnjuter ett så
allmänt anseende, att han är höjd över ’äran av en obetydlig
flickas besök’. Mitt uteblivande kunde således varken såra
eller glädja, och därför följde jag min nyck och ‘blev
hemma.» Constance såg ofantligt kall och stolt ut.
»Vet ni vad jag djupt beklagar, då jag ser er?»
Jacobo betraktade den unga flickan med ett uttryck av
välvilja.
»Att jag är något rätt ofullkomligt, med fel och
svagheter, främmande för er.»
»Fel och svagheter hava vi alla.»
»Även ni?» Constance uttalade dessa två ord med en så
egen, retsam ton.
»Ja visst, men lämna mig. Det var om er vi talade.*
»Er tanke om mig, så var det.»
»Jag har under fem eller sex veckor, som vår
bekantskap räckt, talat vid er aderton eller tjugu gånger. Nåväl,
jag har icke gjort det, utan att tänka: ’Vilken skada att
6 B Arbetet adlar mannen L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0081.html
