- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
87

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

söker anfalla mina svagheter? Jag har aldrig sårat eller
förolämpat er. I intet fall vet jag mig således hava
förtjänt denna obenägenhet från er sida. Vore ni kokett,
vilket icke är fallet, skulle jag kunna tro, det ni genom dessa
små utfall ville reta min manliga egenkärlek och sålunda
fästa mitt intresse vid er person; men detta är en misstanke,
ni aldrig kan bli föremål för. Orsaken måste sökas
annorstädes.»

»Ni har rätt, den ligger icke i behagsjuka, utan i
fruktan att jag skall intagas av personer, vilka synas
fullkomliga. — Jag frågar: ’Vilka svagheter döljer den vackra
masken?’ Innan jag upptäckt dem, kan jag icke avhålla
mig från att öppet visa, det jag icke blint tror på ett mynts
värde, vars halt jag icke prövat. Det är förklaringen på
mitt uppförande mot er.»

»Ni är således misstrogen?»

»Ja! Av fruktan att bliva bedragen är jag ofta orättvis.
Detta har jag varit emot er.» Constance uttalade denna
sista mening med en ödmjuk och mild ton. Hon var
verkligt intagande, då hon räckte Jacobo handen, tilläggande:
»Förlåt mig!»

»Ah, fröken, i detta ögonblick skulle jag vilja äga något
att förlåta.» Jacobo tryckte hennes hand med värma. »Det
var icke någon förebråelse, ej heller någon önskan att ni
skulle bedja om tillgift, som framkallade mitt spörsmål,
utan endast behovet att veta, varifrån ert uppförande
här-flöt. Dessutom har ni kanske haft rätt i edra utfall. Jag
är verkligen egenkär. Beviset ligger däruti, att edra ord i
hemlighet harmat mig, utan att jag velat erkänna det. Jag
ansåg mig höjd över dylika beskyllningar.»

»Herr Lange, den, som, i likhet med er, har av intet
skapat en liten värld av verksamhet och välstånd, den har rätt
att tro på sig själv.»

»Låt oss icke tala därom. Egenkärleken är en svaghet,
den ingen är berättigad att hysa; men den vi likväl ha
ytterst svårt att befria oss ifrån. Berömmet närer den, utan
att vi giva akt därpå. Och nu, fröken, vill ni giva mig er
hand såsom en vän? Det skulle glädja mitt hjärta, om ni
så ville betrakta mig.»

»Önskar herr Lange, att hava en amazon till vän?»
Constance skrattade.

»Vad vill ni! Jag har, oförklarligt nog, en stor svaghet
för er. Nå, vill ni ej att vi bli vänner?»

Constance räckte honom handen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free