- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
88

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min aktning, herr Lange, skall ni alltid äga, min
vänskap är som jag själv, ett rörligt ting.»

»Men icke ett ostadigt.»

De voro nu framme vid Kungsborg.

*



En tid förflöt, under vilken Jacobo nästan varje afton
var på Kungsborg. Det blev icke svårt att gissa vem den
magnet var, som drog honom dit; ty hela hans
uppmärksamhet var fäst vid Constance.

Helfrid sade ingenting, men hon gav akt på verkningarna,
och ofta stal sig en suck ur den stolta flickans slutna bröst.
Även Stephana suckade och tänkte med saknad på, att
hennes önskningar, med avseende på Jacobo och Helfrid,
skulle gå i kvav. Var och en behöll likväl sina iakttagelser
för sig själv.

Kurt besökte mera sällan Kungsborg, och då undvek han
att komma i beröring med Constance. Hans intresse var
delat mellan Stephana och Olga. Den senare, med sitt högst
egendomliga och fantastiska lynne, på en gång begåvad
med ett moget förstånd och ett barns uppfattning, ägde
något så originellt, att hon roade honom, utan att han rätt
kunde förklara egenheterna i hennes karaktär.

Constance delade sin välvilja emellan Evert och Jacobo,
ehuru gåvorna utföllo helt olika. Man märkte lätt att hon,
även under utfallen av sina nycker, likväl alltid visade ett
stort förtroende till Jacobos överlägsenhet och sällan tillät
sig vad hon trodde att han ogillade. Den unga flickans hela
uppförande utvisade, att Jacobo var den man, till vilken hon
blickade upp, då däremot Evert var en yngling, den hon
behandlade helt nedlåtande. Så t. ex. föll det henne aldrig
in att bedja Jacobo bära schalar eller hämta ett glas vatten
o. d.; med dylika uppdrag vände hon sig alltid till Evert.
Constance fick ibland de mest besynnerliga infall, och då
var det alltid Evert, som skulle verkställa dem, icke Jacobo.

Under det Constance var ett föremål, omkring vilket
svartsjuka och kärlek vände sig, levde Olga ett liv för sig.
Förmiddagarna, som utgjorde flickans plågostunder,
upp-togos av undervisningen för mademoiselle Debré. När
klockan slog tre, var befrielsens stund inne, och Olga sprang
som en vilde ur guvernantens rum ned i trädgården, för att
andas ut efter den tortyr hon påstod sig hava utstått. Olga
kallade lektionsrummet för »penitence-cellen». Sedan
middagen var förbi, tog Olga sig fri från all uppsikt. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free