- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
90

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ändå oemotståndliga intresse, lyssnat till mordhistorien, som
ammans inbillning uppdukade, och varuti hon tilldelade Ivar
huvudrollen. Summan därav blev, att han utgjorde ett
föremål, som Olga i sin föreställning målade med de
hemskaste färger. Gud vet, om icke den fantastiska flickan,
i den hemligaste vrån av sin inbillning, gav honom både
horn och bockfötter. — Nog av, då hon fick höra namnet
Ivar, och att han tillbjöd sig i hemlighet hjälpa ett
bedrö-vat barn, uppstod ögonblickligen i hennes produktiva hjärna
alla möjliga rysligheter, såsom en följd för barnet, ifall det
antog Ivars hjälp. Olga ansåg för en hög och ädel
bestämmelse att kunna rycka den oerfarne ifrån all beröring med
Ivar och göra sig själv till martyr för detta mål. Att
något rätt fruktansvärt borde inträffa, därpå var Olga fullt
förvissad. Men låtom oss återvända till skådeplatsen för
Olgas uppträdande!

Vid ljudet av hennes röst hade Ivar vänt sig om. Utan
att giva sig tid att undersöka, om blicken han riktade på
henne utvisade grymhet, tänkte Olga:

»Herre Gud! Nu gör han väl något ont.»

»Varför vill fröken skrämma Janne för mig?» frågade
Ivar. »Jag har ju aldrig gjort fröken något ont.»

Utan att svara hade Olga närmat sig Janne, som stod med
vidöppen mun och ansiktet ännu vått av tårar och stirrade
på henne. Hon fattade honom vid handen, med de orden:
»Kom fort härifrån!» och därmed drog hon gossen med
sig. Ivar rörde sig icke ur fläcken. »Var bor din mor?»
frågade Olga med hjärtat i halsgropen.

»Hennes stuga är den där; men se, jag vill icke gå hem!»
utropade gossen och tvärstannade. »Jag har tappat mors
alla pengar», tilläde han gråtande.

Olga tittade sig rädd om efter Ivar, som stod kvar. Hon
försäkrade gossen, att hon skulle giva honom de
borttappade penningarna emot villkor att han aldrig talade vid
Ivar. Den tolvåriga, romaneska flickan kände sig rätt stolt
över att få spela rollen av beskyddarinna. Sedan hon
lyckats lugna barnet, följdes de åt in i stugan, där Olga
utvecklade hela sin vältalighet, för att utverka gossens
förlåtelse samt lovade modern att ersätta förlusten.

Det kändes så glatt inom Olga, då gumman och gossen
tackade och välsignade henne, att hon tyckte sig aldrig vara
så lycklig. Enligt Olgas tanke hade hon i dubbelt avseende
gjort en god gärning. Hon hade ju utan fruktan för egen
fara ryckt Janne undan Ivars farliga sällskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free