- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
95

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skrivligt uppmuntrande, att Kurt kände sig helt avundsjuk
på den lycklige Ivar, som var föremål för hennes välvilja.

»Herre Gud! Icke vågade jag», stammade Ivar alldeles
förbryllad av Stephanas vänlighet. I detsamma spelades
upp en bondpolska. Stephana räckte Ivar handen med de
orden:

»Efter du haft mindre mod än Bengt, som jag nyss
dansade med, så bjuder jag upp dig.»

I nästa ögonblick lade Ivar sina händer om det smärta
livet och svängde helt hurtigt om med den vackra
grevinnan. Kurt dansade med en blomstrande smeddotter, frisk
glad och rosende röd, som det nyvaknande hoppet. Om hon
var ful eller ung, vacker eller gammal, det tänkte han ej
på; alla hans tankar voro för aftonen koncentrerade hos
Stephana. Han avundades allt och alla, som voro i
beröring med henne. En gång under hambopolskan, då
Stephana vilade, och slumpen förde Kurt med sin dam bredvid
henne, viskade han:

»Tror tant verkligen, att den där gossen vet skatta den
lycka han nu njuter? En lycka, som kan väcka ett helgons
avund och ännu mer en människas.»

»Du har rätt. Ivar har på hela aftonen icke fått dansa,
därför bör han nu känna sig lycklig därav.» Vad var det
i Stephanas milda röst, som så bestämt förbjöd varje
upptagande av detta ämne? Kurt kunde själv icke göra sig
reda därför; han endast kände att ett enda ord vidare av
galanteri skulle ha varit honom omöjligt.

Polskan var slut, och Ivar drog sig undan bakom de
andra för att riktigt ostörd kunna göra sina betraktelser.

I alla fyra hörnen av gården voro lövsalar uppförda.
Utan att giva akt därpå, hade Ivar kommit helt nära en
av dem. Han hörde plötsligt Langes klara röst yttra :

»Det givs blott ett sätt för fröken att gottgöra Ivar, det
är att dansa med honom i afton, och sålunda visa folket
att edra ord ingenting betyda. Ni är skyldig honom denna
upprättelse.»

»Skall jag dansa med honom», svarade en osäker och
nästan gråtfärdig röst, med ett uttryck av fasa. »Herr
Lange, allt annat vill jag göra; men att låta den där gossen
taga uti mig, skulle jag känna mig riktigt olycklig av. Uh!
Det förefaller mig som jag skulle bliva nedsmutsad av hans
händer. Bästa, goda herr Lange, jag kan icke.»

Ivar tyckte att han hörde henne gråta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free