- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
96

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men jag har ju sagt fröken, att Ivar är fullkomligt
oskyldig», svarade Lange allvarligt.

»Ack ja! Jag vill tro det; men han har ju setat i
fängelse, han har bott ihop med mördare och ... och ... jag
kan icke låta honom taga i mig. Allt, allt annat. Det
ryser i mig bara jag tänker därpå.»

»Besinna, att fröken kan rädda honom ifrån folkets ovilja,
som i annat fall, förr eller senare skall drabba honom.
Detta vackra mål är väl värt, att fröken betvingar en
fantasi.»

»Herr Lange», sade en annan röst med milt allvar. »Här
kan icke komma i fråga annat än att Olga skall gottgöra
det onda hon i sitt barnsliga oförstånd gjort. Jag bara
djupt beklagar, att jag icke förr vetat av hela händelsen.
Kom nu, Olga, du skall först dansa med Ivar, och sedan
skall jag.»

Ut ur lövsalen trädde Constance, hållande den dödsbleka
Olga vid handen. Förgäves frågade man efter Ivar; han
fanns icke och syntes icke till på hela kvällen. Lange och
Constance sökte honom överallt.

Den senare skickade hem till Bengts stuga för att se efter
om han var där; men nej, man träffade honom
ingenstädes.

*



Ett par dagar därefter var söndag. Bengt, mor Inga
och Ivar hade varit i kyrkan, såsom vanligt. De båda
förstnämnda begåvo sig ifrån Guds hus till en i grannsocknen
boende släkting; men Ivar, som icke ville göra dem
sällskap, gick hem. Genvägen ifrån kyrkan gick igenom
Kungsborgsskogen och utmed Kungså, såsom vi vilja kalla
ån, vilken längre fram åt Åkersnäs bildade flera större och
mindre vattenfall. När Ivar kom till det stilla och klart
framflytande vattnet, satte han sig. Luften var så härlig
och solen sken så blid ner på den lugna nejden. Allt
omkring honom var fridfullt och sabbatslikt. Han saknade
all lust att avlägsna sig. Plötsligt avbröts stillheten utav
Svenne friska och ungdomliga röster. Ivar vände på
huvudet och fick se två flickor komma framspringande ur skogen
och taga vägen ned till spången, som var lagd över ån. I
den, som kom först, igenkände han genast Olga. Vid
hennes åsyn skiftade han ovillkorligen färg. Den andra var
t>aron X—s yngre dotter, jämnårig med Olga.

»Kära Olga!» utropade fröken X—, »jag är bara rädd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free