- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
98

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen!» I detsamma hördes tvenne ångestskri och en kropps
fall i vattnet.

»Herre Jesus! Olga, hjälp, hjälp, hjälp», började
fröken X— skrika och sprang upp åt parken. I detsamma
störtade sig en yngling i vattnet. Strömmen hade redan
fört Olga ett stycke med sig, emot det nedanför befintliga
vattenfallet; men med ett par raska simtag var ynglingen
vid hennes sida. Några ögonblick därefter stodo både Olga
och hennes räddare på land. När den första förskräckelsen
var över, betraktade hon den, som ryckt henne undan faran.
Hon igenkände Ivar och utropade förskräckt:

»Herre Gud! Är det ni som räddat mig?» Olga gömde
ansiktet i händerna.

»Ja, fröken, det är mina händer som dragit upp er ur
vattnet, och som tagit i er för att rycka er undan döden.
Alldeles samma händer ni icke ville skulle vidröra er av
fruktan för att bliva orenad av dem. Ni hade kunnat göra
en god gärning om ni dansat med mig; men ni ville icke.
Jag undrar just om jag i dag icke velat taga i er, vad öde
ni fått? Om aftonen när ni vägrade patron att dansa med
mig, bad jag Gud att ni skulle råka i någon fara, så att ert
väl skulle bero av mig. — Gud har bönhört mig. Jag har
skänkt er livet. Ni är mig ingen tack skyldig, emedan jag
endast betalt er med en god gärning, det onda ni gjort mig.»

Ivar gick över spången tillbaka till den sida, där han
kvarlämnat sin rock. När folk ifrån Kungsborg, med den
av förskräckelse nästan halvdöda Constance i spetsen,
kom-mo ned till ån funno de Olga gråtande och genomvåt, men
fullkomligt oskadd. På frågorna, huru hon kommit ur
vattnet, svarade hon blott, att en gosse hjälpt henne.

*



Följande afton stannade en liten droska utanför Bengts
stuga. Den kördes av greve Romarhj ärtas kusk. I
densamma satt Olga. Bengt hade nyss ätit sin aftonvard och
rökte nu sin pipa. Då han fick se Olga, mulnade hans glada
ansikte och när hon kom fram till honom, hälsade han på
henne med en föga vänlig min.

»Är Ivar hemma?» frågade Olga, något osäker på rösten.

»Nej! Han är kvar på fabriken», blev svaret.

»Jag hade ett ärende till honom.» Olgas själfulla ögon
blickade liksom bedjande på smeden; men han såg icke på
henne. Han svarade föga uppmuntrande:

»Jaså.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free