- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
101

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

finna oss i en salong, omgivna av baron X— och tre edra
tillbedjare. Uppriktigheten är ett republikens barn och trivs
icke i så förnämt sällskap. Den älskar fria luften.»

»Låt oss då gå ut i trädgården», svarade Constance
skrattande.

»Hellre än gärna; men vad skola edra tillbedjare säga?»

»De få lägga in om avsked.»

»Icke mig emot.» Jacobo och Constance gingo ut på
terrassen.

»Nå?» sade Constance sedan de satt sig.

»Vad önskar ni?»

»Men, min Gud, ni hade ju något att säga mig!»

»Jag!» Jacobo såg helt förvånad ut.

»Sannerligen, jag begriper er i afton!» utropade
Constance. »Ni är er icke lik.»

»Exemplet smittar. Jag är ju nästan dagligen med er.
Ni är aldrig densamma ifrån den ena dagen till den andra.
— Det givs stunder, då jag önskar att ödet aldrig fört oss
tillsammans.»

»Var det detta ni ville säga, så måste jag tillstå att det
var en helt amerikansk artighet.»

»Vad tycker ni om Evert Axelhjelm?» frågade Jacobo
helt allvarsamt och utan att besvara Constances ord.

»Vad jag tycker om gossen?» Constance började skratta.
»Vad åsyftar ni med den frågan?»

»Ett uppriktigt svar.»

»På fullt allvar?»

»Ja.»

»Så högtidligt ni frågar, alldeles som om det handlade
0111 en människas ve eller väl.»

»Fröken, besvara min fråga uppriktigt, jag ber er
därom !»

»Nåväl, jag tycker varken bra eller illa om honom. Han
är en yngling, ett barn i mina ögon, och ingenting annat.»

»Han är äldre än ni.»

»Möjligt. Mig förefaller han dock jämnårig med Olga.»

»Jag har en gång förr varnat er för denne yngling, detta
barn i edra ögon.»

»Och jag lydde varningen.»

»Till en viss grad — ja; men ni har icke givit akt därpå,
att detta ’barn’ för er fattat en häftig böjelse, att han vid er
fäst sina förhoppningar för framtiden, sina föreställningar
om lycka. Ni är ett föremål, omkring vilket alla hans
drömmar vända sig. — Ni upptager hans artigheter, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free