- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
103

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»När jag ser en dam iklädd en sådan där teaterhatt,
tänker jag ovillkorligen på en konstberiderska», sade Jacobo.

»Vad är det i min hatt som gör den teatralisk?» frågade
Constance.

»Plymen.»

»Misshagar den er?»

»För att tala uppriktigt, ja! Nu har jag helt säkert
ohjälpligt fallit i onåd», tilläde han leende.

Constance svarade ingenting, utan tog upp plymen,
varefter hon åter satte hatten på huvudet.

»Fröken», sade Jacobo, denna gång med upprörd röst.
»Vad har ni nu gjort?»

»Visat min aktning för ert omdöme», viskade hon.

»Hav tack, även om det blott var en ögonblicklig nyck.»

»Ni tror således att allt hos mig är foster av mina
nycker?»

»Jag måste tro det.» Jacobo tilläde: »Vad är vår lycka
annat än behagliga nycker av ödets gudinna?»

De övriga av sällskapet trädde ut på verandan, där denna
lilla scen ägt rum, utan att bevittnas av någon.

*



Trägnare än någonsin besökte Jacobo Kungsborg, och
rätt ofta hände det att den ivrige och verksamme mannen
infann sig där tidigare än han brukade taga sig ledigt ifrån
kontorsgöromålen och verkstaden. Hans första blick flög
alltid till Constance. Han spelade likväl icke den vanliga
tråkiga rollen av att »jämt klibba vid den sköna». Nej, det
hände rätt ofta att han på hela aftonen icke talade vid
henne annat än under den allmänna konversationen. Då

Kurt var på Kungsborg, samtalade han nästan alltid
uteslutande med honom. Talet vände sig då om Amerika, och
ledde till små debatter emellan Helfrid och herrarne. En

afton hade Kurt, Herman och Jacobo med mycken iver
diskuterat det sista presidentvalet. Stephana och Helfrid
hade även deltagit i samtalet. Constance förblev tyst. När
debatten var slut, vände sig Jacobo till henne, sägande:

»När frågan rör Amerika, förblir ni alltid tyst. Är det
av fördom mot frihetens land?»

»Det är av okunnighet», svarade hon leende. »Jag har
hundra gånger börjat åtskilliga arbeten om Amerika, men
lagt dem åsido för något annat.»

»Som åter i sin tur fått lämna rum för ett tredje», inföll
Jacobo skrattande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free