- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
104

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ofta har detta varit händelsen. Den ena idén avlöses så
lätt av den andra.»

»Hos er, det är sant. Illa vore det emellertid beställt
med världen, om alla i detta fall liknade er. Allt skulle
bli påbörjat, men ingenting fullbordat.»

»Ni har till en viss grad rätt. Jag tror likväl att varje
människa har en bestämd kallelse; men att den behöver en
påtryckning utifrån för att träda i verksamhet. Innan
denna omvälvning i vårt inre äger rum, driver själen för
idéernas vindar utan styre och kompass.»

»Ja, i fall vi sakna principer.»

»Herr Lange vill således påstå att jag är utan
principer?»

»Ja, ni handlar efter impulser. Därför är det sällan
varken harmoni eller uthållighet i edra företag. Ni och fröken
Helfrid äro i det fallet tvenne motsatser. Hon följer i allt
vissa principer. Förr skulle hon dö, än vika därifrån.»

Constance skiftade färg och reste sig upp med de orden:

»Huru mycket känner ni av mig? Ytan, och det är allt.»

Hon gick hastigt från honom. Det var första gången
på mycket länge, som Constance visade Jacobo en min av
missnöje. Han såg efter henne med en egen, överraskad
blick, men förblev på sin plats och började tala med
Helfrid. Under supén utbröt ett häftigt och våldsamt oväder,
med regn, storm och åska. Genast beredde sig Lange att
fara hem.

»Min käre Lange, det är alldeles kolmörkt», sade greve
Herman, »och jag kan omöjligt inse nödvändigheten av att
du reser. Du utsätter dig blott för faran att köra ihjäl
dig.»

Jacobo svarade att han omöjligt ville eller kunde vara
ifrån fabriken, i händelse av någon olycka, och därmed
gav han befallning att låta spänna för.

Medan han väntade därpå gick han fram till Constance
för att säga henne farväl.

»Ni är en verklig egoist», sade hon, »som kan avslå
edra vänners böner och av idel envishet fullfölja ett
oförnuftigt beslut. Det där kallar ni att handla efter princip?»

»Ja. Och jag skulle ringakta mig själv, om jag för litet
åska och regn lät avskräcka mig från att infinna mig där
det är min plikt att vara.»

»Tror ni verkligen att någon annan än ni själv ger er
rätt?»

»Jag tror att alla göra det; åtminstone var och en med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free