Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Huru glad jag är, att återse er på Kungsborg, kan jag
icke säga!»
»Fröken anar ej huru lycklig er välkomsthälsning gör
mig! Säg än en gång att det gläder er att se mig!» Jacobo
hade böjt sig ned och såg på henne.
»Behöver jag upprepa det?» frågade hon.
»Nej !» Jacobo drog henne sakta till sig.
»Baron Evert Axelhjelm», anmälde Eklund med vanlig
ceremoniös ton. Jacobo tryckte än en gång Constances
hand i sin; därefter vände han sig emot den inträdande.
Det gnistrade till i Everts ögon, då han fick se Constance
och Jacobo allena.
»Är baron redan återkommen från sin resa?» sade
Constance.
»Redan» var således det ord, varmed hon hälsade honom
efter tre veckors frånvaro. Evert hade närt det hoppet att
hon skulle ha funnit tiden lång under hans frånvaro; och
nu möttes han med ett utrop som tydligt gav tillkänna
motsatsen.
Greve Romarhj ärtas inträdande i rummet tvang Evert att
fästa uppmärksamheten på honom. Han måste göra reda
för huru han utfört sitt uppdrag. När han i detta fall
uppfyllt sin skyldighet, tog Stephana honom om händer, och
efter henne slog Helfrid sig ned hos den unge mannen. Allt
nog, han fick icke säga Constance en enda av alla de bittra
saker han i tankarna uppvaktade henne med, och vilka han
ansåg vara av mycken effekt. — Med blodet sjudande av
harm och svartsjuka måste han lämna Kungsborg.
Under det »de där drakarna», såsom han i tankarna
kallade Stephana och Helfrid, marterade honom med sina
samtal, åsåg han huru Jacobo skämtade med Constance. Han
hade velat kvävas av harm. Hela natten övertänkte Evert
någon rätt syndig hämndplan på både Jacobo och
Constance. Om morgonen överraskades han på det allra
obehagligaste genom en biljett ifrån greve Herman, varuti
denne underrättade, att Evert skulle vara honom följaktig
till en av grevens egendomar några mil därifrån, där en
ångkvarn skulle anläggas.
Således rycktes han åter bort ifrån henne och sina
hämndplaner. Huru fördömde icke Evert av hela sin själ det öde,
som lät honom födas fattig; ty det var ju denna olycka,
som satte honom i beroende och tvang honom att emot sin
vilja avlägsna sig ifrån föremålet för sina önskningar.
Medan han klädde sig för resan, tänkte han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
