- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
114

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

näsborrarna. Efter denna förfärliga beskrivning skyndade
man till griften; den stod oskadd, men Ragnhild hade
försvunnit. Saken var klar. Den uppretade kämpen hade
tagit henne till ett försoningsoffer. Hon hade köpt frid och
lugn åt sin faders stoft, genom att inviga sig själv åt
eviga kval.

»Varje natt ser man Ragnhild bedja vid griftens dörr,
och för var och en ny ättling, som begraves, träder högens
kämpe, klädd i full rustning, ut, förande skön Ragnhild med
sig, och gör då en vild ritt. Vart färden går vågar ingen
säga. Man hör då hennes snyftningar och klagan.

»Det finnes väl icke någon ibland allmogen, som bor i
närheten av kyrkan, vilken icke påstår sig ha sett Ragnhild
ligga på knä bredvid rosenbusken och bedja. Varje
torsdagsnatt är man säker att finna henne där. Vantron påstår,
att om någon jungfru en torsdagsnatt mellan tolv och tre
hade mod att ensam begiva sig till graven, och av den heliga
rosenbusken plockade nio kvistar, under det hon bad lika
många Fader vår, utan att låta störa sig av vad hon än
skulle få se och höra, så skulle Ragnhild slippa ifrån
kämpen, och hennes ande få sova i frid hos riddaren, hennes
fader.»

»Nå, har ingen försökt att förskaffa den stackars
Ragn-hilds ande ro?» frågade Olga helt allvarsamt.

»Man påstår naturligtvis, att flera sådana försök blivit
gjorda; men alla ha avlupit olyckligt för dem, som vågat
dem», svarade Kurt skrattande.

En livlig diskussion om vidskepelse uppstod nu, och tiden
ilade hastigt, så att en var blev överraskad då Eklund
anmälde supén.

*



Torsdagen därpå var luften klar och frisk. När kvällen
kom tindrade stjärnorna så glänsande på oktoberhimmelens
mörka valv. Greve Romarhjärta hade hemkommit ifrån
sin korta resa, och i följd därav hade man den aftonen
åtskilts ovanligt tidigt. Tornuret slog tio, då Jacobo, åtföljd
av Evert, körde utför allén på Kungsborg.

Helfrid kvarstannade länge efter de andra i salongen, där
hon satt vid ett av fönstren och blickade ut i den dunkla
natten. Ljusen i kronan voro släckta, och det stora rummet
upplystes helt svagt av en lampa.

Hennes uppmärksamhet fästes plötsligen vid ett
prasslande i de avfallna löven på terrassen. Hon försökte att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free