- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
117

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hörde du vad de talade?» frågade hon Olga, som
förblev orörlig.

»Nej, Helfrid, det gjorde jag icke», stammade barnet
och började storgråta. »Det var något rätt rysligt. Hu,
så rädd jag är!»

»Försök att bliva litet lugn», bad Helfrid och satte sig
ned på gravens trappsteg. »Vi måste dröja här några
ögonblick.»

»Nej, nej, låt oss gå! Goda, goda, älskade Helfrid, låt
oss gå, eljest komma de förskräckliga spökena igen. Jag
dör bestämt, om jag får se dem en gång till.»

Helfrid förblev orörlig, som om hon ingenting hört av
vad Olga sade. Hon tog om flickan och drog henne till
sig, liksom hon önskat att kunna beskydda henne. Olga
åter grät och bad att de skulle få gå därifrån. Slutligen,
efter en lång stunds förlopp, reste sig Helfrid och de
vandrade hem.

Olga bönföll så innerligt, att Helfrid icke skulle säga
för någon att hon varit på kyrkogården, vilket Helfrid
också lovade.

*



Följande dag rådde det en viss förstämning i lynnena
på Kungsborg. Helfrid var blek och tyst. Olga låg sjuk och
hade häftig feber. Constance satt hos systern och vårdade
henne med en ömhet, som gjorde hennes hjärta heder. Man
kunde i varje av Constances drag läsa huru högt hon
älskade sin yngre syster, och då man nu såg henne, mild och
smekande, söka med sina ord och sina omsorger ingiva det
livliga barnet lugn och fördragsamhet, föreföll hon
obeskrivligt älskvärd. Olga, som led mera av sina minnen från
natten, än av febern och huvudvärken, kastade sig oroligt
på sitt läger och utbröt stund efter annan i snyftningar.
Olgas hela uppförande föreföll oförklarligt; men Constance
sökte endast genom sina ord och samtal lugna henne, utan
att inlåta sig i några föreställningar eller frågor, som
endast hade plågat det genom feber och sinnesrörelse retliga
barnet.

Trenne dagar förflöto så. På den fjärde var Olga bättre
och låg klädd på soffan. Det var en vacker söndag i
oktober. Romarhj ärtas hade farit till kyrkan.

Helfrid hade på Olgas enträgna böner intagit Constances
plats hos henne. På det mest bevekande sätt övertalade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free