- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
119

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hava de. Min salig mästare hade allt rätt, då han sade:
förnämt folk hava aldrig oförfalskat smide i sina hjärtan,
och därför bör man icke tro på dem’.» Ivar hade åter
satt sig på tröskeln. Av den starka färgen på hans kinder
märktes mer än väl, att harmen kokade inom honom.

»Nå, vilka anser du hava ett oförfalskat smide i hjärtat?»

»Arbetaren.» Gossen fäste sina klara, blå ögon på
Constance. »Se, de hava allt vad de äga genom sig själva och
sina händers verk.»

»Men, min gosse, jag tycker mig ha hört, att de just
ickevarit så särdeles beskedliga emot dig.»

»Åh, det är något helt annat, och kommer därav, att
de-icke känna vad jag duger till. När jag visar dem det, då
skola de nog få aktning för mig. Men så är det icke med
de förnäma. Om vi våga livet för dem, tro de sig ha gjort
nog, när de kasta åt oss litet guld.»

»Varifrån har du fått de där idéerna?» frågade
Constance.

»Åh, dem har jag lärt mig under mina olyckor. När jag
vandrade omkring och sökte arbete, var det alltid vid
herrgårdarna som de snäste mig; och ofta nog jagade de mig
ifrån sig, sedan de kastat åt mig en matbit. Men så gjorde
icke bönderna. De behandlade mig alltid vänligt och
medlidsamt. För övrigt, vem tog först upp mig? Jo, en
arbetare, min förste mästare. Av honom lärde jag akta Gud
och nästan. Vem har jag i dag att tacka för att jag icke
är död av svält, att jag har arbete och frid? Även en
arbetare. Jag har aldrig åtnjutit gott av herrefolk,»

»Icke? Än din husbonde då, herr Lange?»

»Är också arbetare. Han, som jag, har börjat med att
smida, fila och svarva. Han har genom sitt arbete ensamt
blivit vad han nu är: en herre, den till och med de förnäma
krusa för.»

Åter uppstod en paus, som Constance även nu bröt.

»Vilka äro dina planer för framtiden?»

»Att få ett namn, lika ärat, som patrons.»

»Du vill flyga högt», sade Constance leende.

»Varför skulle icke jag kunna genom flit och
ansträngning bliva detsamma som han? Om jag i framtiden
kommer så långt, då måtte jag vara mera värd än den, som
ärft både namn och pengar. Om jag från intet med mina
händer skapade mig båda delarna, då har jag mera rätt till
aktning och anseende än den, som fått allt det där efter
föräldrarna. Så t.ex. är väl vår patron mycket för mer än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free