- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
120

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

greven på Kungsborg, och Bengt en bättre karl än den där
Axelhjelm, som tror att hans namn skall göra arbetet,
under det att Bengt verkligen gör det. Mor Inga är en bättre
kristen än frökens syster. Den förra har hjälpt mig och
den senare ...» Ivar tvärtystnade.

»Har du hjälpt.»

»Och därför kom hon och ville giva mig pengar. Det är
lätt att betala för den rike men svårt att tacka. Jag vill
varken hava det ena eller det andra av frökens syster.»

Constance reste sig upp för att gå. »Tack skall du ha
för dina ord! Du vet icke själv hur mycken sanning det
har legat i dem.» Hon nickade till avsked åt gossen och
återvände hem.

*



Några dagar därefter var Olga fullkomligt frisk.
Medlemmarna på Kungsborg voro som vanligt samlade i nedra
salongen. Varken Lange eller Kurt voro där. Den förre
hade rest in till staden i affärer och väntades icke hem förr
än om ett par dagar. Den senare hade alldeles ofantligt
bråttom på Sturesjö; ty Constance önskade att få flytta dit
i slutet av oktober.

Evert, trogen sin vana, hade slagit sig ned bredvid
Constance och betraktade henne med blickar, vilka han själv
trodde vara oemotståndliga.

»Vad fröken är flitig», yttrade han med det allra ljuvaste
tonfall. Han var, utom greve Herman, den enda kavaljeren
på Kungsborg, emedan icke någon annan av Constances
uppvaktande riddare hade infunnit sig.

»Detta är en förebråelse man icke kan göra er», svarade
Constance tämligen onådigt.

»Ack! Ni vet icke huru jag hela dagen arbetar, för att
om aftonen få den tillfredsställelsen att några ögonblick
njuta av er åsyn.» Everts ovana att tala om kärlek gjorde
att ha«n höll upp och rodnade. Han var för första gången
förälskad, och huru mycket av inbillning som däruti ingick
var tycket till Constance likväl den starkaste känsla han
erfarit.

»Ifall nöjet av min åsyn skall uppskattas efter min flit,
lär det icke vara särdeles stort.»

»Fröken är sträng.»

»Möjligt; men om så är, lär ni själv vara orsaken
därtill.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free