- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
121

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Och på vad sätt?» Evert hade blivit röd som ett
smultron.

Constance lyfte ögonen ifrån arbetet för att övertyga
sig om de andra kunde höra henne. Då hon fann Helfrid,
Herman och Stephana inbegripna i ett lifligt samtal,
återtog hon:

»Ni uttalade för några dagar sedan en djup ovilja för
det yrke ni valt. Ni önskade att ödet givit er en fortune,
så att ni sluppe släpa bort ert liv ibland råa arbetare. Den,
som så talar, kan omöjligt med iver omfatta sitt arbete.»

»Men besinna då, att jag, baron Axelhjelms son, väl
kunde hava andra anspråk på livet, än vad verkligheten
givit mig. Icke är jag bestämd till arbete på en fabrik.
Det är behovet, nöden, som tvungit mig till denna sorgliga
lott.»

»Än er bror, är icke även han baron Axelhjelms son?
Han tycks icke anse sig varken olycklig eller förnedrad av
sin ställning.»

»Han och jag äro alltför olika till lynnen och karaktärer
att kunna bedömas ur samma synpunkt. Har fröken
någonsin tänkt på vad det vill säga att hava ett lysande namn
och av fattigdom nödgas förnedra det?»

»Förnedra! Arbetet förnedrar aldrig. — Eller tycker
ni att herr Lange är förnedrad? — Givs det väl någon på
flera mils omkrets, som åtnjuter så mycken aktning som
han?»

»Jämför icke honom med mig; han har ifrån en låg
samhällsställning svingat sig upp genom arbete. Jag åter
har gått ned från en hög plats till en låg för att — aldrig
bliva vad mina förfäder voro.»

*Av vad ni nu sagt, är det blott ett, varuti ni har rätt,
nämligen: att man icke ett ögonblick bör jämföra er med
Lange. En dylik parallell skulle utfalla alltför illa för er.»
Constance virkade flitigt. Everts ansikte utvisade att en
vild strid ägde rum i hans själ; efter några ögonblicks
tystnad lutade han sig fram, sägande med dämpad röst:

»Skulle fröken verkligen så ha tilltalat mig, ifall jag ägt
Sturesjö?»

»Ja, det hade jag, ifall ni då, som nu, talat om att arbetet
förringar. Jag aktar högt ett gammalt adligt namn, ja,
så högt, att jag tycker det den, som äger det, har större
plikter emot samhället än andra och bör utmärka sig genom
det nyttiga, goda och gagneliga han uträttar. Adelskapet
är alldeles icke ett lättjans diplom.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free