- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
124

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var och en insåg fruktlösheten att längre söka övertala
henne. Man drog sig tillbaka något missnöjd över det sätt,
varpå hon vägrade. Jacobo intog åter platsen mitt emot
Constance, som, med hakan stödd i handen, blickade ut
i mörkret, utan att säga ett ord eller låtsa märka Lange.

»Vad är det för ett vindkast, som blåst bort glädjen
och förvandlat den till idel skugga?» frågade Jacobo,
såsom Constance tyckte, med missnöje i rösten.

»Varför bad ni mig icke sjunga först? Om min sång gjort
er så stort nöje, hade jag väl icke bort komma i andra
rummet», sade Constance utan att besvara Jacobos ord.
»Ah!»

Detta var allt vad han sade. Hans ansikte hade blivit
mycket allvarsamt.

»Önskar ni att jag sjunger?»

»Eljest hade jag ej bett er göra det.»

»Bed mig än en gång!»

Tacobo lutade sig närmare Constance, sägande med låg
uch bestämd röst:

»Jag upprepar aldrig en och samma bön två gånger.»

»Icke en gång om den är ställd till mig?»

»Icke en gång då.»

En paus uppstod.

»Ni är missnöjd», inföll Constance efter en stund.

»Constance, det är icke en timme sedan ni sade er hysa
en fast och orubblig tro på mig, och ändå ...»

Jacobo såg på henne.

»Förlåt! Min enda ursäkt ligger i dessa Merys ord:
’Kärleken är en avskyvärd passion; den ingiver så
förhatliga råd’. Troligen kommer det därav, att all kärlek
härstammar ifrån egenkärleken.»

»Tack för dessa ord! Jag skall gömma dem.»

»Och ni är icke missnöjd?»

»Missnöjd, då jag tillber er.»

Constance reste sig upp, sägande med ett
oefterhärmligt leende:

»Vad skall jag nu sjunga?»

»Ni har ju helt nyss avslagit de andras förenade böner.»

»Vad mera? Jag sjunger icke för dem, utan för er.»

»Och alla anmärkningar, som skola bliva en följd därav,
då en var äger rätt att anse er för nyckfull? Fruktar ni
ej detta omdöme?»

»Nej, dét är icke av någon betydelse emot vissheten att
göra er ett nöje. — Nå, min herre, vad önskar ni höra?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free