Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon också undfägnade ynglingen med frukt och åtskilligt
gott ur syltförrådet. Medan Evert mumsade i sig bakelser
m. m., förde han samtalet på Jacobo. Innan Jane själv
visste huru det tillgått, var hon i full fart att berätta allt
vad hon visste om den »präktiga gossen», som hon alltid
kallade Lange. Ganska uppmärksamt lyssnade Evert, i
hopp att något skulle finnas i denne mans förflutna liv,
som kunde giva anledning till hans störtande hos Constance;
men tyvärr innefattade allt, vad Jane sade, endast ett
fortsatt och outtömligt beröm, jämte beskrivningen på huru han
ifrån intet svingat sig upp till oberoende och välstånd.
Huru han i allt sitt görande och låtande varit en hederlig
och ovanlig människa.
Evert suckade djupt av missräkning vid all denna uppsjö
av beröm.
»Det är ändå obegripligt, att en så utmärkt man, som
lian, förblivit ogift och ej gjort ett lysande parti», inföll
Evert till slut.
Jane upptog detta, som en formlig förolämpning emot
Lange, den det var hennes plikt bevisa otillbörligheten av.
I ett andetag berättade hon nu huru många rika flickor,
som varit förälskade i Jacobo, att han bara behövt välja;
men att han förblivit kall och likgiltig för dem alla.
»Jag skulle allt kunna omtala ett bevis därpå, att Jacobo
även här i Sverige kunnat få en ganska ovanlig, och, som
ni säger, förnäm flicka. För övrigt är den saken oavgjord
ännu, och det kan allt hända, att ni en vacker dag får vara
med om förlovningen. Ett tycke, som räckt bortåt en tio år,
lär det väl till slut bli allvar av.»
»Vem menar ni, miss Jane?» frågade Evert, som i
början trodde att Jane menade Constance.
»Det är visst icke rätt att tala därom, men åt er, som
är en riktig gentleman, gör det ingenting. Ni skall icke
missbruka mitt förtroende. Jag menar eljest Jacobos och
Helfrids kärlek. Den där böjelsen är mycket gammal och
uppstod strax efter hans ankomst hit. Modern, salig
grevinnan, var ett så högmodigt stycke, att det aldrig kunde
bliva fråga om något giftermål, så länge hon levde. När
hon dog, reste Helfrid utrikes med sin gifta syster och
blev borta i flera år. Jacobo ville icke gärna hava en
förnäm dam till hustru, kan man tänka; utan de skulle å
ömse sidor försöka att glömma varandra; men det gick
icke. Nu kan väl ni så väl som jag förstå vad det är för
en magnet, som drager honom oupphörligt till Kungsborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
