- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
130

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skändliga egennytta. O Gud! Jag, som älskade honom
så högt, så obegränsat, så tillitsfullt.»

Constance lutade sig ännu djupare över arbetet; hon
kände att tårarna med våld trängde fram och hon var rädd
att någon skulle upptäcka dessa pärlor, frampressade av en
onämnbar smärta.

Tvenne personer märkte dem också, ehuru de ingendera
låtsade göra det, nämligen Jacobo och Evert. Olika var
det intryck denna upptäckt gjorde på dem. Evert kände
sitt hjärta uppfyllt av svartsjuka och raseri. Jacobo åter
erfor ett djupt deltagande och vemod. Han steg upp
och gick till pianot, där han tog några musikhäften, som
han vid sitt inträde i salongen hade lagt ifrån sig, och
återvände med dem till Constance, sägande milt och
vänligt :

»Jag erhöll i går afton dessa nya sånger ifrån
huvudstaden, tillika med en sändning böcker. Tillåt att jag tager
mig friheten överlämna dem åt den, som äger förmågan
att på det mest själfulla sätt återgiva kompositörens tanke.
Vill fröken Constance göra mig den glädjen och emottaga
dem av mig?»

Hade Constance i detta ögonblick sett upp och mött den
blick av sann och verklig kärlek, Jacobo häftade på henne,
skulle säkert alla hennes tvivel flytt. Constances blick var
häftad på arbetet. Vid ljudet av Langes röst då han
tilltalade henne, rodnade hon. Tårarna torkade på kinden, så
mycken bitterhet uppfyllde hennes inre.

»Ert val, herr Lange, har fallit på alldeles orätt person,
då ni vill skänka mig de där noterna. Helt säkert var det
Helfrid ni ämnade dem.»

Nu såg Constance upp och fäste en kall blick på Jacobo.

»Jag försäkrar att ett dylikt misstag aldrig av mig kunnat
bliva begånget», svarade Lange leende. »Tager ni emot
miil ringa gåva?»

»Nej !» Constance reste sig upp och tilläde med sänkt
röst: »Jag emottager aldrig det, som med rätta bör
tillkomma en annan.»

»Men, Constance, huru skall jag förklara ert
uppförande?» sade Jacobo, ännu med öm röst, och betraktade henne
med en blick full av missnöje.

»Huru ni behagar.»

Constance gick ifrån honom, och Jacobo kastade
nothäftena i den brinnande kaminbrasan.

»Vad gör du?» utropade Kurt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free