- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
132

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom även att Evert haft någon del i det uppförande
Constance visat. Icke någon smärta inom honom hade
kunnat vara stor nog, för att förmå den stolte Lange, att
giva den där ynglingen triumfen av att märka den. Också
när de kommo fram till Åkersnäs, tänkte Axelhjelm med
bitterhet:

»Sannerligen tror jag icke att den fördömda karlen är
osårbar. Mig själv ovetande, torde jag ej haft orätt, då
jag påstod att han ej älskade Constance. Det vore
verkligen otänkbart, att han skulle kunna vara så lugn och vid
så glatt lynne, ifall han gjorde det efter hennes uppförande
emot honom. I hans själ finnes blott ett intresse, och det
är — fabriken. Just en älskvärd personlighet att bliva kär
uti.»

Evert gick till vila, nöjd med sig själv och den framgång
han rönt i sina bemödanden att utså tvedräkt.

När Jacobo blev ensam i sitt rum, vandrade han av och
an. Den lugna masken var nu avkastad, och det verkligt
vackra ansiktet var så blekt, att det erhöll svarta skuggor
omkring ögonen.

Jacobos tankar togo nu en för Constance urskuldande
riktning. Han älskade henne allt för högt, att icke söka
upp något, som kunde ursäkta henne inför hans stolthet.
Huru än hjärtat högt och varmt förde hennes talan, låg
det sårade högmodet och viskade:

j»Låt henne icke se, att ditt hjärtas svaghet förlåter
detta uppförande; utan låt henne känna, att du ej är en
man, skapad att följa med en kvinnas nyckers vind, då det
rör dina heligaste känslor!»

*



Om aftonen, sedan Lange, Evert och Kurt lämnat
Kungsborg, hade greve Herman gått ned på kontoret att skriva
några brev, som skulle avgå följande morgon. Stephana
kvardröjde i salongen, för att avvakta hans återkomst.
Helfrid och Olga hade begivit sig till sina rum; men
Constance stannade hos Stephana. Så fort Helfrid lämnat dem,
vände sig Constance till Stephana med de orden:

»Helfrid var ju icke äldre än jag, då hon blev kär i
Lange?»

Stephana, som setat lutad över en bok, varuti hon
bläddrade, såg hastigt upp.

»Vem har sagt dig, att Helfrid varit kär i Lange?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free