- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
134

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stephana, vet lika väl som jag, att Helfrid sedan många
år varit fäst vid honom. Du har själv i många år innerligt
önskat en förening dem emellan. Säg mig då, vad kan
förmå dig att förneka tillvaron därav nu?»

»Jag varken förnekar eller medgiver något. Hela den
där saken tillhör icke mig att orda om. Sant är, att jag
av hela mitt hjärta önskat, det Helfrid och Jacobo skulle
bliva ett par, emedan han aldrig kan finna en kvinna mera
passande för honom, hon aldrig en man, vilken vore henne
mera värdig, men ...»

»Han är nu fri, och följaktligen äger varken du eller
någon annan rätt att blanda sig i saken, vill du bifoga. Må
vara, att han är det juridiskt; men inför samvete och moral
är han det icke.»

Constance reste sig upp, tilläggande:

»Varför tala därom? Herr Lange är mig en helt likgiltig
person, och icke angår det mig, huru han sköter sin
samvetsfrid. God natt, Stephana.» Hon tryckte grevinnans
hand och avlägsnade sig, utan att Stephana kvarhöll henne.

»Om Jacobo på allvar vore fäst vid henne, skulle det
smärta mig», tänkte Stephana. »Hon är skapad att göra
honom olycklig genom sin lätthet att taga intryck.»

Greve Hermans inträde i salongen störde Stephana i alla
vidare betraktelser.

*



Några dagar därefter var det bjudning till en av
gran-narne. Constance uppgav opasslighet och stannade hemma.
Hon var så djupt olycklig i sitt inre, att hon icke ville
återse Jacobo. Åsynen av honom föreföll henne verkligt
smärtsam. Ett par dagar förflöto, då hon höll sig på sina
rum. Av Olga visste hon, att Lange varit på Kungsborg,
och att han, enligt dennas utsago, varit glad och sig
fullkomligt lik. Constance tyckte, att hennes hjärta ville brista
av harm och smärta vid tanken, att hon var så alldeles
ingenting för honom, att han icke en gång saknade henne, när
hon var frånvarande, utan njöt av glädjen att få vara
med den kvinna han av böjelse var fäst vid, men vilken
han av slem egennytta stod i begrepp att övergiva.
Slutligen beslöt Constance att gå ned. Hon var vid inträdet
i salongen ovanligt blek, och hela hennes yttre talade om
ett lidande, som gav all sannolikhet åt hennes föregivna
opasslighet.

Constances första själslidande hade lämnat så tydliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free