- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
136

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alldeles intet för hans hjärta, att han spelat rollen av kär,
för att locka till sig hennes heligaste känslor, flögo
pulsarna med ökad fart, så stor var hennes harm. Mitt under
detta tumult av sinnesrörelse inträdde Lange. När hans
namn ljöd ifrån Eklunds läppar, flög Constances blick emot
honom och mötte hans. Jacobo var blekare än vanligt.
Skuggan av ett moln låg över den höga, klara pannan; men
eljest var hans utseende oförändrat. Ögonen lyste lika klara
och strålande som vanligt, ehuru de föreföllo mörkare.

Efter de första hövlighetsbetygelserna stod han framför
Constance. Då hon märkte att han nalkades, vände hon
sig till Evert och började glättigt skämta med honom, utan
att låtsa se Lange.

»God afton, fröken Constance», sade Jacobo. Ehuru han
uppbjöd hela sin självbehärskningsförmåga, för att åt
rösten giva ett likgiltigt uttryck, var det likväl något i
tonfallet, som sade Constance, att hans inre icke var lika lugnt
som hans yttre. Med smärtans vilda glädje omfattade hon
denna upptäckt, för att tillskynda honom ett styng, som i
någon mån kunde gå upp emot de kval hon led. Utan att
vända på huvudet svarade hon:

»God afton, herr Lange.» Hon fortsatte åter samtalet
med Evert, väntande på att få höra denna röst, så kär och
dock så förhatlig. Hon bedrog sig. Ett ögonblick stod
Jacobo verkligen kvar; därefter avlägsnade han sig, och
några minuter senare fann Constance honom sittande mitt
emot sig i soffan bredvid Stephana, inbegripen i ett livligt
samtal med henne, Kurt Axelhjelm och ett par herrar.
Constance tyckte, att hon vid åsynen av detta orubbliga lugn
ville kvävas. Hon kände ett besinningslöst behov av att
på något sätt åstadkomma en eruption. Kosta vad det ville,
måste hon låta honom just nu erfara, att hon icke var
förblindad eller förvillad av hans låtsade fullkomlighet. När
en liten paus uppstod i samtalet, lyfte Constance upp sitt
över arbetet nedböjda huvud, sägande:

»Herr Lange, är det verkligen sant vad man påstår om
amerikanaren, att han icke äger något annat intresse, än
penningens?» Hennes ögon hade en egen blixtrande glans.
Jacobo vände sig till henne och fäste på den exalterade
flickan en blick av så mycken godhet,0 att han tycktes med
den vilja bedja henne sansa sig. Han svarade helt lugnt:

»Fröken glömmer att jag själv är amerikanare och
således har svårt att yttra mig om mina landsmän. Jag tror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free