- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
137

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likväl, att jag, utan att beskyllas för partiskhet, kan
försäkra er, att det där omdömet är oförtjänt.»

»Men i ert hemland är giftermålet en affär, och
ingenting annat. Man väljer sig en rik flicka, när man t. ex.
behöver utvidga sin handel eller sin fabrik.»

En lindrig ryckning i Langes ögonlock gav tillkänna, att
Constance den här gången träffat någon ömtålig sträng i
hans inre.

»Jag tror att amerikanaren, mindre än någon annan
nation, gör sig skyldig till detta fel», svarade han i
likgiltig ton.

Han vände sig till Stephana med den tydliga avsikten
att fortsätta det avbrutna samtalet; men Constance, som
endast kände sig retad av hans orubbliga köld, hade förr
låtit Kungsborg störta samman över sitt huvud, än hon
avstått ifrån att se honom rubbad ur densamma.

»Ämnar herr Lange återvända till Amerika?» frågade
hon med en röst, som förmådde Stephana att se på henne,
så onaturligt skarp lät den.

»Nej, det ämnar jag icke.»

»Jag trodde eljest att ni, såsom varje annan som här
sökt sin lycka, skulle återvända till ert hem, sedan ni av
den svenska enfalden skördat tillräckligt.»

»Constance!» utropade greve Herman och reste sig upp
ifrån sin plats.

Vid Constances ord hade blodet först rusat häftigt upp
åt huvudet på Jacobo; men ögonblicket därefter blev han så
blek, att hans ansikte fick en blåaktig färg. I ögonen
gnistrade det till, och Constance, som hade sin kalla och stolta
blick häftad på honom, ägde den tillfredsställelsen, att under
ett par sekunder se uttrycket av en våldsam sinnesrörelse
återspeglas på dessa eljest så lugna drag.

Vid greve Hermans utrop och rörelse, inföll Jacobo kallt:

»Bästa Romarhjärta, fäst icke någon vikt vid frökens
ord. Ett för tillfället iråkat dåligt lynne har dikterat dem.»
Langes ton hade överlägsenhetens överseende.

»Äv vad anledning anser ni vad jag sagt för ett anfall
av dåligt lynne och icke för vad det verkligen är: min
övertygelse?» Constance kände sig så uppretad, att hon glömde
det flera främmande voro vittnen till vad som föreföll.

»Constance, jag tycker att du borde tacka Lange för det
han sålunda upptager ditt ogrannlaga utfall», svarade greve
Romarhjärta med tillrättavisande ton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free