- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
141

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Helfrid tog en bok och frågade Constance om hon var
road att höra henne läsa några strofer ur Schillers »Don
Carlos».

Under läsningen satt Constance tillbakalutad emot
ryggstödet av stolen och övertänkte med fasa, huru blint hon
låtit leda sig av ögonblickets intryck. Utan att granska och
undersöka, hade hon själv förstört sin lycka och krossat
den redan i sin knoppning. En sorglig aning sade henne,
att hon skulle få mer än svårt att blidka Jacobo.

*



Veckan efter Langes bortresa var Sturesjö färdigt och
väntade att få emottaga sin unga härskarinna, som likväl
stannade på Kungsborg under förevändning att hon icke
ville flytta dit förr, än hon fått svar ifrån sin vän, Anna
Wielki, om hon ville tillbringa vintern på Sturesjö. En
dag yttrade Kurt till henne:

»Nå, när flyttar fröken till Sturesjö?»

»Ännu dröjer det ett par veckor», svarade Constance.

»Varför hade ni mig att nära nog jaga livet ur arbetarna,
för att skynda på dem så, att det skulle bliva i ordning till
en bestämd dag?»

»Därför att jag ämnade flytta till Sturesjö den första. Nu
brådskar det icke, efter onkel och Stephana tillåta mig att
stanna här.» Kurt betraktade henne ett ögonblick med ett
blandat uttryck av ironi och allvar.

»Ni är en vådligt ombytlig kvinna», viskade han.
»Olycklig den, som vid er fäster sina skönaste förhoppningar.»

Han anade icke vilket sårbart ställe i Constances själ han
nu vidrörde.

Everts ankomst förmådde Constance att lämna sällskapet.
Så fort han blev synlig, gick hon ur rummet, ett uppförande,
som hon iakttagit allt sedan samtalet med Helfrid.

Den första veckan i november hade gåttt till ända, och
ännu syntes icke någon Lange till. Man väntade honom
nu varje stund. En dag, då solen sken ovanligt klar ned på
den första snön, som åstadkommit ett litet slinkföre, bjöd
greve Herman sina fruntimmer ut på att åka. Bjudningen
antogs av alla utom Constance, hon stannade hemma.

Ensam med sina sorgliga tankar, sin rastlösa oro och sin
fruktan, vandrade hon upp och ned i salongen. Plötsligt
stannade hon. Ifrån salen ljöd en alltför välbekant röst„
som till Eklund yttrade följande:

»Herr Eklund väntar således greven snart hem?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free