- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
143

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sikte se rörelsen av en våldsam passion, dålig eller ädel, det
var sak samma, blott det var något, som avvek ifrån hans
vanliga »fullkomlighetsmani». Nu hade hon fått sin
önskan uppfylld. Jacobos drag återgåvo den häftigaste vrede,
ögonen hade blivit svarta och blixtrande.

»Fröken skall aldrig förstå huru jag har älskat er. Märk
jag säger: har; det är nu förbi. Jag kan ej älska den kvinna
jag icke högaktar, och jag kan icke högakta den, som är
utan hjärta.»

»Håll upp!» inföll Constance med skälvande röst.

»Nej, nu måste ni höra mig, innan vi skiljas för alltid.»

»Jacobo, av nåd, icke denna ton», bad Constance
snyftande.

»Ja> Ja& ar nara att glömma mig; men då jag tänker på
huru högt jag tillbad er, känner jag hela mitt inre i uppror.
Ni vet icke, obetänksamma kvinna, vilket trofast hjärta ni
trampat under edra fötter». tilläde han och kramade hennes
hand, men släppte den lika plötsligt. Han gjorde ett slag i
rummet. Constance nedsjönk gråtande på en soffa. Efter
att ett par gånger hava gått upp och ned i salongen,
stannade Jacobo framför Constance, återtagande med
fullkomligt kall röst:

»Jäg begär icke veta vilka impulser ni lydde, då ni
inför ett helt sällskap skymfade den man, ni ett par veckor
förut givit en varm och helig försäkran om kärlek, och till
vars heder ni sade er sätta ett blint förtroende. Om ni
önskade förklara de ingivelser ni lydde, skulle jag icke stanna
för att avhöra er. De äga ändå ingen förmåga att urskulda
er. Om ni själv tvivlade på min heder, mitt hjärta och min
karaktär, ägde ni likväl icke rätt att på grunden av dessa
tvivel, utan någon verklig orsak, förolämpa mig inför andra.
Visste ni då ej, att mitt hjärta, huru svagt det än var för
er, icke skulle kunna rättfärdiga er inför min kränkta
stolthet. Och om jag även kunnat förlåta och glömma denna
skymf, tror ni verkligen att jag någonsin skulle kunna
skänka mitt hjärta åt en kvinna, som inför en pojke sökt
förödmjuka mig, under det hon besinningslöst uppmuntrade
denne pojkes tygellösa passion och nedlät sig till kokettens
lumpna roll, för att sarga mitt inre? Nej ! Det är endast
kvinnor utan hjärtan, som leka med andras känslor; — och
ni, ni har lättsinnigt lekt med Axelhjelms och trampat på
mina. Nu, fröken Callenstjerna, låtom oss å ömse sidor
glömma att det funnits en tid, då vi voro annat än ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free