- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
149

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Detta får och skall icke ske», utropade Lange och
skyndade emot dörren.

»Av barmhärtighet, stanna», bad Helfrid och fattade
hans arm. »De skola slutligen slita er i stycken.»

»Dyra, beundransvärda flicka, jag måste rädda den
redlige Bengt undan deras besinningslöshet», han tryckte hårt
hennes hand och sprang utför trappan och ned på gården.

Verkmästaren hade haft rätt, de togo verkligen vägen
ned till smedjan. De hade ännu icke hunnit fram dit, då
Jacobo befann sig mitt ibland dem. Ordet: »patron!» som
uttalades av dem, som först fingo se honom, kommo dem
att stanna.

»Är detta vägen till edra hem?» frågade Jacobo med sin
ljudeliga röst. »Vilja Åkersnäs arbetare så fullkomligt
nedfläcka sitt rykte, att de misshandla och försåtligt överfalla
en kamrat. Den som vågar taga ett steg emot smedjan,
är genast ur min tjänst. Mitt tålamod är nu uttömt.
Åter-vänden därför medan tid är till edra hem, eller torde det
för alltid vara slut emellan mig och eder. Hittills har jag
fördrag med edra oordningar, emedan de varit framkallade
därav, att ni ansett er heder angripen, men varje
våldsamhet emot någon av edra kamrater, innebär en nedrighet,
den jag icke är sinnad att förlåta. Giv hit nycklarna till
smedjan, och erinra er noga att jag vill bli åtlydd!»

Förnuftet äger alltid sin makt och utövar den vanligtvis
även, till och med på en orolig folkhop. Detta visade sig
också snart. En av arbetarne lämnade Lange nycklarna.
När han emottagit dem, sade han:

»I morgon råkas vi, och då skall baron X— återtaga sin
anklagelse emot Åkersnäs’ nuvarande arbetare.»

»Gott, patron!» ropade flera röster, och därefter
skingrade sig folkhopen.

*



Då Lange återvände upp till byggningen, fann han
Helfrid blek och darrande, stödd emot gallerporten till yttre
gården. Den stolta flickans själsspänstighet hade flyktat,
i samma mån faran avlägsnade sig. Spänningen, varuti
denna hållit hennes känslor, lämnade plats för en nervös
slapphet. Hon förmådde knappast att röra sig. De stora,
klarblåa ögonen stodo fulla av tårar.

»Huru är det, fröken Helfrid?» frågade Jacobo i det
han fattade hennes händer och blickade med oro på de
bleka dragen. »O, min Gud! Så mycken självuppoffring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free