- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
150

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för min skull. Aldrig, aldrig skall jag glömma detta drag
av själsstorhet från er sida.» Han lade hennes arm i sin
och förde henne upp i övra salongen. Sedan hon åter
något hämtat sig, sade Jacobo:

»Jag måste på ett ögonblick lämna er, för att försäkra
mig om tillställaren av detta uppträde, så att han icke
ånyo med sina ord uppviglar de tanklösa och lättrogna.
Tillåt att jag sedan får ledsaga er tillbaka till Kungsborg!
Ack, fröken Helfrid, för den tillgivenhet ni i dag visat
mig, skulle jag vilja bekämpa faror långt större än den
överståndna.»

Helfrid smålog matt. Det kändes i hennes bröst
alldeles som om något gått sönder. Den förskräckelse hon
utstått, hade, så tyckte hon, sprängt sönder hennes inre. Det
var endast med matta och tunga slag hjärtat orkade slå.

Jacobo lämnade rummet, men återkom efter några
ögonblick, stoppande en nyckel i västfickan. Hans utseende var
strängt och hårt.

»Ni har gjort Axelhjelm till er fånge?» sade Helfrid
med en sorgsen ton.

»Varav gör ni en sådan slutsats?» Jacobo tog plats
bredvid henne.

»Därav att jag vet det han haft del i förföljelserna emot
Ivar. Vad är er avsikt med den olycklige gossen?»

»Ömkar ni honom?» frågade Jacobo. Det flammade till
i ögonen. »Fröken skulle icke känt medlidande för en
vanlig arbetare, vilken gjort sig skyldig till dylika saker som
denne pojke.»

Jacobo tog fram det anonyma brev han fått av baron
X— och räckte det åt Helfrid.

»Vem tror ni vara författare av denna skrivelse?»

Helfrid betraktade en lång stund de förvända
bokstäverna, därpå såg hon förskräckt upp till Lange. Deras
ögon möttes, och han sade med ett bittert uttryck, i det
han vek ihop brevet:

»Ni har gissat rätt; men var lugn, hade han begått ännu
flera nidingsdåd, skulle de alla stannat emellan mig och
honom, därför att han är er släkting. Bort måste han
emellertid, så framt jag icke genom hans inverkan skall
få allt mitt folk förstört. Näpst skall han även bliva, men
av mig enskilt. Hans skyddsängel är ni; ty aldrig skall
jag förorsaka er en smärta. Hela mitt liv ville jag
uppoffra, om jag därmed kunde bereda er en glädje.»

»Jag tror er, herr Lange.» Helfrid smålog sorgset. »Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free