- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
152

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hand. Hon bibehöll sin ställning med huvudet i
vagnsfönstret.

När kusken lyfte piskan för att giva hästarne en
kraftig väckelse, sprang en av karlarne fram med de orden:

»Icke ur fläcken förrän vi få se vilka som åka.»

Den andra karlen lade handen på vagnsdörren; den
rycktes upp. Ögonblickligen kände Helfrid sig av en stark arm
dragen in åt vagnen, och Lange trädde emellan henne och
den öpnnade vagnsdörren.

»Vad viljen I?» frågade Lange.

På denna fråga följde icke något svar; men Helfrid såg
karlen lyfta armen; i armen höll han något som blänkte.
Utan att beräkna vad hon gjorde, kastade hon sig emellan
det höjda stålet och Jacobo. Hon kände en häftig smärta
i ena sidan och förlorade sansen i samma ögonblick som
hästarna gjorde en våldsam sats. Den, som höll dem,
störtade därvid omkull. Kusken gav dem ytterligare ett
kraftigt slag, så att de alldeles uppskrämda satte av i vild
karriär. Den som givit knivstynget blev även
omkullka-stad. Vagnens hjul gingo över hans ben och kamaratens
huvud.

*



Dagen därpå hade alla Kungsborgs invånares, ända till
den lägsta tjänarens, en prägel av nedslagenhet. Den
stora salongen stod tom och på gården höllo tvenne
åkdon, båda tillhörande läkare. Helfrid låg försänkt i en
häftig feber med yrsel. Hon hade erhållit ett svårt
kniv-styng i ena sidan, och man fruktade att hennes liv icke
kunde räddas. Förgråten satt Stephana vid hennes sida.
Alldeles utom sig av förtvivlan hade Jacobo tillbringat
natten utanför sjukrummet. Det var liksom hela hans själ
varit fästad vid Helfrid. Allt annat var honom likgiltigt.

Constance infann sig genast vid underrättelsen om
olyckan, för att med Stephana dela vården om Helfrid.

Att hon fanns var något Jacobo icke märkte; hans
tankar hängde fast vid den sjuka.

Dagar och nätter förgingo, utan att han på annat än
små ryck besökte Åkersnäs. Han satt dagarna i ända vid
dörren till sjukrummet och lyssnade till minsta ljud. Ofta
då Constances ögon stannade på hans bleka och förstörda
utseende, hade hon velat gråta av smärta över att icke
mera äga rätt att såsom vän tilltala och trösta honom.
En afton, då hon satt tillbakalutad i en emma, tänkte hon:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free