- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
154

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Gud Fader», viskade Stephana med hopknäppta
händer, »låt henne få dö, eller giv hennes rika, varma hjärta
den lycka och frid hon så länge saknat!»

*



Livet är nyckfullt. Det roar sig ibland med att spela
udda och jämnt med döden, att undanrycka liemannen hans
rov. Så även nu. Helfrids feber minskades så småningom,
blessyren läktes och hon igenkände åter sin omgivning och
kunde med matt och svag stämma tilltala den. Hon skulle
således uppstå från sitt plågoläger och återvända till livet.
Så hoppades man. Även Jacobo hoppades, ehuru han nu
endast högst sällan fick komma in i sjukrummet. Under
det faran var överhängande glömdes konvenansen, men när
den aflägsnade sig, intog den förgätna despoten sin plats.

De mörka skuggorna av förtvivlan, som så länge vilat
över Langes drag, ljusnade, och med en blick, full av
förtröstan och hopp, betraktade han Helfrid, då det
förunnades honom att få se henne. Det var liksom Helfrid
under sin sjukdom växt fast med alla hans högre och ädlare
intressen, som om hon blivit oumbärlig för hans liv.

Han återtog sin verksamhet och sina forna vanor; men
tidigare än vanligt kom han till Kungsborg på
eftermiddagarna och tillbringade aftnarna med att läsa högt för
Helfrid, när hon hade blivit så rask att hon kunde ligga på
en soffa i sitt yttre rum. Stundom talade han med henne
om sommaren, att han då skulle göra en resa uppåt
Da-larne, att hon och Romarhj ärtas skulle göra sällskap. Vid
dylika samtal smålog Helfrid.

»Framtiden är en gåta, som vi icke känna. På den böra
vi icke räkna.»

Om händelserna vid Åkersnäs hade icke ett ord blivit
växlat. En dag frågade Helfrid Herman vad som blivit
av Ivar.

»Honom skickade Jacobo till Göteborg för att därifrån
med ett emigrantskepp avgå den sista november till
Amerika. Kaptenen är personligen bekant och landsman med
Lange, och han fick gossen anförtrodd i sin vård.
Därjämte försedde Jacobo honom med penningar och
rekommendationer. Kaptenen skall vid framkomsten till
New-York överlämna Ivar till en därstädes bosatt svensk, som
i sin tur skulle föra honom till den fabrik, dit Lange
rekommenderat honom, och där han med all säkerhet skulle
få plats.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free