- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
159

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låten till, som — som — jag kanske är en indirekt orsak
till hans förseelse.»

Icke en muskel rörde sig i Langes drag. Han stod
framför Constance fullkomligt kall.

»Har han anmodat fröken att föra hans talan?»

»Ja! Han har i brev begärt min förbön och bekänt
be-vekelsegrunderna till sitt fel. Han har även på det mest
bevekande sätt bett mig, att jag skulle hos er utverka
att han fick kvarstanna på Åkersnäs, så att onkel
Romar-hjärta icke må få del av hans förbrytelse.»

»Såå. Har han även bekänt för fröken, varuti denna
bestod?»

»Nej !»

»Nå ja, det kan också vara sak samma; ty jag måste
bestämt avslå hans bön att få stanna hos mig. Han skall
bort, och det så fort ske kan. Är det något vidare fröken
önskar säga?»

»Herr Lange!» Nu darrade Constances röst. »Av
medlidande med mig, som eljest alltid skall få den
anklagelsen att hos Axelhjelm frammanat överilade handlingar,
behåll den stackars, ångerfulle gossen hos er! Jag bönfaller
därom. Skickas han nu bort, blir han bestämt en förlorad
människa!»

»Ni misstager er. Stannar han, är det ingenting att
hoppas av honom; och icke är det särdeles mycket nu heller.
Därför är varje bön i detta avseende förspilld. Det enda
jag kan förbinda mig till, är vad jag redan lovat fröken
Helfrid, nämligen att förtiga vad han gjort och laga att
han så fort som möjligt kommer undan till ett annat land.
Där får han på allvar lära sig att styra sina otyglade
begär.» Jacobo bugade sig och ämnade gå.

»Han hotar att bära händer på sitt liv, ifall han ej får
stanna vid Åkersnäs», utropade Constance.

»Den, som har för avsikt att göra något dylikt, hotar
ej därmed. Tillåt, fröken, att vi inte slösa flera ord på den
saken.»

Lange avlägsnade sig. Constance kvarstod orörlig. Hon
lyssnade efter stegen. När hon hörde galleriets dörr
tillslutas efter honom, nedsjönk hon på knä, under det en
kvävd snyftning hördes. Från väggen blickade grevinnan
Gunillas porträtt ned på henne, med en blick så mild, att
den tycktes beklaga den stackars gråterskan.

»O! denne man har ett hjärta av granit. Han skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free