- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
7

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dödas hem och steg upp i en så kallad schäskärra, som med
sin sovande skjutsbonde höll vid kyrkogårdsmuren.

»Till Åkersnäs», befallde den unge mannen, när han
lyckats få liv i skjutsbonden.

*



I Kungsborgs matsal var ovannämnda söndagsmiddag ett
litet sällskap, bestående av de närmaste grannarna,
församlat omkring middagsbordet.

Stephana, nu ett fruntimmer om några och fyrtio år,
hade av tiden blivit så skonsamt behandlad, att hon ännu
kunde kallas vacker. Med detta intagande behag och denna
medfödda värdighet, som utmärkte hela hennes väsen,
gjorde hon les honneurs såsom värdinna. Hon talade med
alla och visste alltid att inleda något samtalsämne, som
kunde intressera hela sällskapet.

Ibland bordsgästerna fanns en ung flicka om tjuguett år,
liten till växten, med ett ansikte så rörligt och livligt, att
det genast vid första ögonblicket frapperade, ehuru dragen
ej voro regelbundna. Hon kunde alldeles icke få namn av
vacker, men det låg något originellt i hela hennes utseende,
som fäste intresset. Det var Olga Callenstjerna. Hon
samtalade med byggmästaren Kurt Axelhjelm, vars hela
utseende och sätt var oförändrat. Vår byggmästare syntes
ofantligt intresserad av sin lilla granne.

Till vänster om Stephana satt fabrikör Lange. De
försvunna nio åren hade givit hans drag en ännu manligare
prägel och alldeles utplånat det uttryck av vekhet, som
återfanns i dem under hans yngre år. Det låg mera energi
och kraft i hans utseende; men även ett drag av stränghet,
som icke funnits där förr. Han uppbar sitt huvud med lugn
värdighet, men utan allt övermod. De underbart vackra
ögonen hade ännu sitt strålande uttryck. Det syntes
tydligt att man hade framför sig en man, fullt medveten av
sin överlägsenhet.

»Nå, Olga, när väntar du hem Constance?» frågade
Stephana.

»När? — Ja, den som det visste. Constance skrev i sitt
sista brev: ’När jag kommer är likgiltigt, nog av, jag
kommer rätt snart’. Detta var redan fjorton dagar sedan»,
svarade Olga.

»Jag tror det är nära nio år sedan fröken Constance
lämnade Sturesjö?» inföll Kurt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free