- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
10

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni har en livlig inbillning», sade Kurt leende. »Nå, hur
tror ni han ser ut?»

»Han är en liten, spenslig karl. Alla genier böra vara
små. Han är mager och gulblek. Alla som tänka mycket
måste vara bleka och magra. Nattvak och grubbel tära
på kroppen. Han har genomträngande svarta ögon, tunna
läppar och ...»

»Ingenjör Ivarson», ljöd Eklunds röst. Olga tystnade
och vände sig hastigt om, för att taga den inträdande i
skärskådande. Fick hon verkligen se en liten, mager och
blek karl, med ett ansikte vittnande om nattvak och
ansträngningar ? Nej ! Lange förde med sig en ung man
av medelmåttig längd, kraftfull kroppsbyggnad och med
ett ansikte fullt av ungdomsliv och hälsa. De stora, ärliga
blå ögonen, det vackra, täta, ljusbruna skägget och det
lockiga håret gjorde hans utseende ganska fördelaktigt.
Ett par långa veck på den vita och höga pannan, antydde
att livet icke alltid smålett emot den unge mannen. Den
livliga och fria blicken utvisade sorglöshet. Hans utseende
var något upprört, då han följde Jacobo fram till Stephana
och greve Romarhjärta; men han förde sig likväl med
ledighet.

Nu såsom alltid, då en främling besökte Kungsborg för
första gången, upptogs hela hans uppmärksamhet av
Stephana, som genom sin överlägsna bildning, sin vana att i
konversation behandla alla möjliga ämnen, alltid fängslade
intresset. Under det vår ingenjör samtalade med
värdinnan, sade Olga till Kurt:

»Jag kan icke begripa huru det kommer sig; men
ingenjörens utseende förefaller mig bekant. Bestämt har jag
sett hans ögon förr, om jag också ej har sett honom
själv.»

»Bästa fröken Olga, ni vill väl aldrig gå så långt, att
ni påstår er ha sett hans ögon, utan att hava sett karlen.
— Den fantasien är fullt lika tillförlitlig, som det porträtt
ni gjorde av honom var likt. Finner ni honom motsvara
den bild, ni föreställde er?» Kurt skrattade.

»Ack, min Gud, vem kunde tänka sig ett geni med ett
dylikt utseende! Han har ju ingenting ovanligt i sitt yttre.
Se bara, han pratar och skrattar alldeles som en annan
människa.»

»Vill ni då att han skall tiga och se surmulen ut?»

»Han bör se distrait ut. Det passar alldeles icke för ett
mekaniskt underdjur att hava den där säkerheten i sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free