- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
11

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sätt. Han borde vara tafatt, tumma på hatten, föra
händerna genom håret, som skulle vara ostädat, och se
förskräckt ut på allt vad fruntimmer heter. Då kunde han
ingiva aktning för sig såsom snille.»

Kurt skrattade, men hann icke svara. Eklund anmälde
fröken Constance Callenstjerna. Olga flög av över golvet,
och innan Constance hunnit över tröskeln, låg hon i
systerns armar.

Omfamningar, välkomstönskningar, handtryckningar och
hälsningar till höger och vänster följde. Alla gästerna voro
Constance bekanta från hennes förra vistande på
Kungsborg. Den nykomne ingenjören var den enda främmande.
Efter den första hälsningsstormen presenterade Stephana
honom. Constance igenkände den unge mannen från
kyrkogården och yttrade:

»Vi hava träffat varandra förut i dag.»

»Jag beklagar blott, att vårt första sammanträffande
skulle äga rum på ett så sorgligt ställe», svarade han.

»Varför kallar ni det sorgligt?»

»Emedan det erinrar om lidna förluster.»

»Men även om det lugn, som graven gömmer.»

Ingenjören drog sig åt sidan, och Constance tog plats
emellan Stephana och Olga, båda med deltagande och
överraskning betraktande hennes bleka ansikte. Trots de
leende läpparna och de om glädje vittnande orden, låg det
svårmod i blicken.

Under det Constance blev tvungen beskriva huru
damerna i Paris och Berlin voro klädda etc., samt redogjorde
för alla dessa småsaker, som äro så ofantligt tröttande,
närmade sig Olga till Lange, som stod och talade med greve
Herman om dennes vistande i Frankrike, Italien och
England.

»Var har jag sett ingenjör Ivarsons ögon förr, kan herr
Lange upplysa mig därom?» frågade hon.

»Den frågan kan omöjligt någon annan än ni själv
besvara», sade Lange.

»Min Gud, jag får icke någon ro, förrän jag får reda
på var jag sett dem. Jag vet icke någon annan råd, än
att jag rusar på karlen och spörjer honom.»

»Bästa fröken Olga», inföll Jacobo, »lugna er och lämna
den stackars Ivarson i fred för ert forskningsbegär!
Nyfikenheten är ett fel, som vi böra söka bemästra!»

»Vill ni påstå att jag är nyfiken?»

»Alldeles ofantligt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free