- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
14

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hit till mig, för att göra bekantskap. Ni är en mycket ung
herre, och lär ändå hava så stort beröm om er, att
det skall vara förunderligt.» Bengt betraktade Ivarson, som
satt med huvudet lutat i handen.

»Se på mig rätt noga, mäster Bengt, och säg om ni icke
känner igen vem jag är», utropade Ivarson och lyfte upp
huvudet. »Skulle det vara möjligt att jag undergått en så
stor förändring, att ni icke skulle känna mina
anletsdrag.»

Bengt fäste ögonen på den unge manen med en halvt
bestört, halvt överraskad min.

»Det är alldeles omöjligt», stammade han. »Nej, ni kan
icke vara ... och ändå är ni så lik ...» Smeden sprang
upp. »Jo, vid min syndiga själ är det icke ...»

»Ivar», inföll Ivarson och räckte honom med rörelse båda
sina händer. »Jo, min redlige Bengt, här har ni mig nu.
Jag hoppas att ha gjort er och mor Inga heder.»

»Vore ni än aldrig så fin herre, måste jag sluta er i
min famn. Nå, det var något till glädje. Tänk vad det
skulle ha gått mor till hjärtat, om hon ännu levat.»

Det var ett eget skådespel att se den unge, elegante
mannen kasta sig i den grove smedens armar. Säkert är,
att kanske aldrig ett trofastare famntag blivit utbytt, eller
återseendets glädje varit renare och sannare, än den nu
var. Sedan de första glädjeyttringarna voro förbi, ville
Bengt ropa sin hustru, för att visa henne den Ivar, han
så mycket talat om. Ivar hejdade honom.

»Patron Lange såväl som jag själv önskar att tills vidare
ingen må få kännedom om att jag och Ivar äro en och
samma person. Först när jag här stadgat mitt rykte och gjort
mig känd och aktad, vill jag säga alla dem, som minnas
mig: ’Detta är Ivar, det övergivna barnhusbarnet, den för
ett brott misstänkte, och med en oförtjänt vanära
fläckade gossen, som ni ville slita i stycken. Se vad arbetet
gjort av honom!’ Därför, Bengt, icke ett ord om vem jag
är. Er hand därpå.»

Bengt gav honom ett redligt handslag, varefter han
ropade på Kerstin, för att visa Ivar sin unga hustru. Ut på
förstugubron trädde en ung, vacker och storväxt kvinna
med ett barn på armen.

»Det där är sedan fyra år min hustru», sade Bengt och
såg på sin »kvinna» med stolt blick. »Ser du, Kerstin, det
här är vår nya verkmästare, om vilken jag berättat, att
patron talat så mycket. Han, som gjort alla de där upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free