Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finningarna. Jo, jo men, den där herrn är något till karl,
må du tro. Det är en arbetare, som heter duga. Tag
därför fram ditt bästa öl och se till att vi kunna giva vår
hedersamma gäst en duktig kvällsvard. Du ska veta, min
rara gumma, att jag är liksom litet stolt över den här
herrn.»
Bengt gnuggade händerna av förnöjelse. Kerstin neg så
vackert för den unga herrn, som tog henne i handen,
klappade barnet hon hade på armen och kysste den lilla
treåringen, som stod och gapade på sällskapet, helt förbluffad
över fars beteende.
När Bengt och Ivar åter sutto allena, medan unga mor
höll på att ordna kvällsvarden, sade Ivar leende:
»Men hur var det möjligt att ni icke genast kände igen
mig, Bengt?»
»När jag först fick se honom, tyckte jag att de där
öppna och trohjärtade ögonen voro mig välbekanta, men
det var också allt, för si verkmästarn har ju vuxit upp
till en hel karl, ifrån att vara en liten klen pojke, och så
har ju skägget alldeles förändrat honom. Herre Gud, aldrig
kunde jag tro, när jag tog avsked av den stackars gråtande
Ivar i Göteborg, varifrån han skulle resa så långt, att när
vi åter skulle råkas, han då skulle vara min förman och
en riktigt ryktbar karl. En sådan glädje för mig.»
»Skam hade det väl varit, om jag ej gjort heder åt er,
Bengt, som upptog mig när jag var övergiven och nästan
döende av svält. Aldrig skall jag glömma huru mycket gott
jag njutit av er och mor Inga. Minnet därav har följt mig
under dessa år, som i sin inneburit så många strider och
lidanden; men vad betyder det. ’Den som av Gud fått god
hälsa och ett par starka armar, är rik’, sade man mig en
gång. Jag lade de orden på minnet, och jag har icke låtit
mitt kapital ligga obegagnat.»
Bengt och Ivar samtalade långt in på natten. Den förre
omtalade, huru Gud välsignat hans arbete, så att han
kunnat bygga på sin stuga och förvandla den till ett vackert
boningshus. Han var nu en välbergad arbetare, gift med
en smedsdotter, och ägde den stora tillfredsställelsen, att
av alla sina kamrater och i hela socknen vara aktad såsom
en klok och redbar karl.
»När jag hör er, Bengt, känner jag djupt sanningen av
dessa ord! ’Fliten bereder oss de dyrbaraste av alla
förmåner: förnöjsamhet med oss själva och oberoende av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
