- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
17

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vecklat sina själsgåvor och kommit till klart medvetande
av deras värde. Alla arbetarna betraktade honom med tyst
beundran, emedan de läst i tidningarna om den uppfinning
han gjort.

Jacobo bemötte sin unge verkmästare med verklig
vänskap och talade med honom, såsom om han varit hans yngre
bror. Efter middagsmåltiden frågade han Ivar, om han
ville göra sällskap till Kungsborg. Ivar såg tankspridd ut
och svarade undvikande.

»Jag tror att tanken på Kungsborg förstämt dig, min
kära Ivarson?» sade Jacobo.

»Om tillgift, jag har icke alls tänkt på Kungsborg. Jag
måste uppriktigt bekänna, att jag besvarade frågan, utan
att tänka varken på den eller mitt svar», sade Ivar leende.

»Ja, sannerligen hördes icke det.»

»Jag måste urskulda mig med samma uttryck, som jag
begagnade till min första mästare, då han förebrådde mig
min lättja: ’Jag tänkte’. Nu, liksom då, stod en outredd idé
för min själ. Till dess den blir klar, lär jag tyvärr ofta
göra mig skyldig till dylika distraktioner.»

»Tillåta dessa att du gör mig sällskap till Kungsborg?»

»Helt visst.»

»Om jag icke missminner mig, var du litet missnöjd med
fröken Olga Callenstjerna, innan du lämnade Åkersnäs.
Kanske det är dig obehagligt att sammanträffa med henne?»

»Ingalunda. — Hon var ett obetänksamt barn, som icke
förstod det onda hennes ord gjorde. Jag å min sida, var
en oförståndig pojke, som harmade mig över dem. Fröken
Olga är för mig ingenting annat än en vanlig flicka, och
hennes åsyn varken gläder eller plågar mig.»

»I så fall fara vi klockan 7 i afton.» Jacobo gick ned
på kontoret, och Ivar begav sig till verkstaden.

Hela eftermidagen plågades Ivar av tankarna på Olga.
Alla de bittra ögonblick den unga flickan förorsakat honom
såsom gosse, framstodo klart för hans minne och liksom
väckte till liv all den harm, han då erfarit. Han
genomlevde åter alla smärtsamma stunder han haft genom Olga.
Ivar förvånades själv över att dessa hågkomster kunde i
hans själ upväcka så mycken ovilja. Han hade ju under
dessa år av träget och ihärdigt arbete, nästan alldeles
förgätit dessa biomständigheter. När någon gång minnet därav
uppträtt för hans inre, hade det alltid varit en sporre, den
där drivit honom till nya ansträngningar. Nu var det helt
annorlunda. Han erfor en oemotståndlig önskan, att visa

2 C Arbetet adlar mannen II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free