- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
24

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Om jag slipper, ser jag helst», svarade Ivar.

Jacobo sade skrattande att han i sådant fall icke hade
nålgot annat val än lämna honom åt sin idé.

En stund därefter galopperade Lange bort. Han lät
hästen vika av en smal skogsväg, där den fick gå fot för
fot.

Jacobo överlämnade sig åt det behag aftonen, med sin
milda luft, sin leende sol och sin konsert av fåglar, erbjöd.
Gud allena vet varest eller hos vem den kraftfulle
mannens tankar voro. Det säkra är, att hans ansikte uttryckte
melankoli. Han stördes i sina betraktelser av hastiga
hovslag, som kommo allt närmare och närmare. Det dröjde
icke länge förr än han fick se en häst med ryttarinna
komma sättande mot sig i den vildaste karriär. Lik en stormil
flögo de förbi honom.

»Min Gud, fröken Constance!» utropade han förskräckt.

»För Guds skull följ mig icke», ropade Constance i
förbifarten. »Min häst skall därav endast bliva mera
uppskrämd.» De sista orden hörde han knappast. Jacobo
sporrade sin, for av mitt igenom buskar och snår tvärs
över skogen för att genskjuta den uppskrämda
Constance och komma till hennes hjälp. Beräkningen var
ganska god; ty då Jacobo sålunda kom fram till
krök-ningen av vägen hörde han hovslagen nalkas; men de
voro mindre hastiga. Han hade stigit av och stod vid
vägen för att avvakta Constances ankomst. När han fick
se henne, märkte han genast att hon hade fått makt över
djuret. Han hörde hur hon talade vid den av lödder
översköljda hästen och såg att hon klappade honom på halsen.
När de kommo fram till Jacobo gjorde hästen en sats
då han fick se denne stå vid vägen, men Lange fattade i
tygeln och tvang det skälvande djuret att stå stilla. Han
räckte Constance handen med de orden:

»Låt mig hjälpa er ur sadeln. Ni varken kan eller får
rida på den här gynnarn.»

Constance lydde; men just som hon stod på marken,
gjorde hästen åter en sats och började slå med bakbenen.
Jacobo sade leende:

»Bäst vore att låta honom springa av sig sina nycker,
men därmed voro de icke rättade; därför måste jag lära
herrn lydnad.»

Lange fick djuret åter stilla. Han förde det till sin
häst, där det bands vid ett träd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free