- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
25

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jacobo vände sig till Constance:

»Vilken oförsiktighet att rida ut ensam och på en så illa
dresserad häst, som denna.»

»Jag har ridit honom flera gånger förr och han har
visserligen alltid varit litet yster, men icke så, som i dag; det
kom sig därav att han blev skrämd.»

Jacobo frågade icke varav. Han syntes litet generad av
att finna sig så där allena med Constance mitt uti en stor
skog.

»Fröken får icke återvända hem på det vilda djuret»,
återtog han och sökte bakom en skämtsam ton dölja det
tvång han erfor.

»Får jag icke.» Constance log. »Jag är ju myndig och i
följd därutav min egen herre.»

»Ganska sant, men helt nyss var er häst sin egen herre,
och förde er, trots allt ert motstånd, med sig. För det
närvarande är jag det, emedan jag alldeles icke ämnar tillåta
att ni än en gång blottställer er för den fyrbente despotens
infall.»

»Då lär det väl icke återstå annat för mig, än att till
fots vandra en halv mil för att komma hem.»

»Ehuru amerikanare, kan jag väl icke göra mig skyldig
till en slik oartighet, då jag äger en häst att erbjuda.»
Jacobo hoppade över diket och gick till de båda djuren
som helt vänskapligt ströko sig emot varandra. Vid Langes
åsyn klippte Constances häst med öronen, men förblev likväl
stilla. Efter några minuters förlopp hade Jacobo sadlat
om dem.

Constance satt på gräskanten och betraktade honom
under det han var sysselsatt med denna förändring. Svårt
vore att tolka vad hon kände, ty hon skiftade oupphörligt
färg. När allt var färdigt, hade han mycket svårt att få
styr på Constances häst, som åter hade fått det infallet
att vilja krångla. Lange frågade:

»Kan fröken utan mitt biträde komma upp i sadeln?
Jag fruktar att jag icke kan släppa den här galningen.»

Constance försäkrade att han icke behövde hjälpa henne,
och i nästa ögonblick sutto båda till häst. Jacobo höll likväl
på att bliva kastad ur sadeln. Under några minuter
uppstod en strid mellan ryttaren och hästen, som såg ganska
betänklig ut. Constance satt alldeles likblek och höll sin
stilla. Hon vågade knappast andas, av fruktan att med ett
enda ljud ännu mera förvilda det oregerliga djuret. Slutli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free