Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stances och Jacobos hästar förorsakade, ty han vände sig
tvärt. Vid hans åsyn drog Lange hastigt åt sig tyglarna;
den unge mannen kastade på honom en ondskefull blick och
och avtog hatten med en egen stolt och säker rörelse.
Jacobo besvarade hälsningen med att föra sitt ridspö upp
till hatten och galopperade vidare.
»Var det Axelhjelm, som skrämde er häst?» frågade
Lange, vänd till Constance.
»Ja, han hoppade så hastigt av sin, att min blev rädd.»
»När kom han till Kungsborg?»
»Det vet jag icke; ty sedan onkels avresa har jag varit
på Sturesjö.»
Åsynen av Evert Axelhjelm tycktes helt och hållet hava
förändrat Lange. Han sade nästan icke ett ord under
hela vägen. Kommen till allén, som förde upp till
Sturesjö, tog han avsked av Constance, men hade så när aldrig
fått hästen att vända. Åter uppstod en vild strid, men
slutades alldeles som den förra med ryttarens seger. Jacobo
tog vägen förbi Kungsborg, där han uppsökte Kurt, som var
i fullt arbete med att göra upp planritningen till de nya
byggnader, som skulle uppföras åt Romarhjärta på
Kungsborg och Furuhov.
Sedan han och Lange utbytt hälsningar och en stund
talat om ritningen, frågade den senare helt plötsligt:
»När kom Evert hit?»
»Hit?» upprepade Kurt. »Han är visst icke här utan
hos baron X—, dit han blivit inbjuden att tillbringa
sommaren.»
»Såå. Varmed sysselsätter han sig nu för tiden?»
»Att förstöra de penningar han genom sitt patent
förvärvat.»
»Också ett arbete. När de äro slut, vad ämnar han då
göra?»
»Gifta sig, förmodar jag. Detta är en utväg, som
dylika karlar som min bror tillgripa. De förstå icke
förnedringen att hava en kvinna att tacka för sin existens.
Den som i likhet med Evert avskyr att arbeta, är och
förblir en olycka för sig själv och andra.»
»Har du ej lust att följa mig hem till Åkersnäs?»
frågade Jacobo, synbarligen mörk i hågen.
»Varför icke, om du vill dröja ett ögonblick.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
