Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par dagar därefter hade Stephana och Olga
återkommit från Göteborg och Constance även återvänt till
Kungsborg. Man var i slutet av maj. Luften var ovanligt
varm, varför damerna tagit plats på gården under de stora
lindarna.
»Man måste medgiva att Kungsborg och trakten här
omkring har en egen uppsättning av karlar», sade Olga med
en halvt förtretad, halvt skämtsam min och såg upp från
sitt arbete.
»Vad menar du?» frågade Constance.
»Jag menar att de äro riktiga perukstockar
allesammans. Att börja med onkel.»
»Vad befalls!» utbrast Stephana. »Kallar du min
Herman en perukstock?»
»Visst gör jag det, söta tant. Att börja med onkel,
är han intresserad endast av sitt bruk, sitt järn, sina
åkrar, sin säd, sina hästar, sina byggnader, sina torpare och
— sin hustru.»
»Du hade väl bort börja med hustrun», menade
Stephana.
»Alldeles icke. Det bästa gömmer man till sist. Vad
kan man begära för intressant av en sådan karl. Med
all aktning för onkel, så är han hjärtans trivial i mitt tycke,
älskade tant.» Olga slog armarna om Stephana, som
hotande höjde fingret.
»Bliv icke ond, jag lovar att icke säga ett ord mera om
onkels tråkighet, utan övergår genast till vår andra
kavaljer här på Kungsborg, den oförliknelige Kurt. Säg,
är den karlen icke ansenligt odräglig? Jag bara frågar.»
»Olga, Olga, vad säger du? Det är ju knappast fyra
veckor sedan du ordentligt lågade för honom», inföll
Stephana.
»Bästa, nådiga tant, det var första dagarna han var här,
emedan han var ny. Nu finner jag honom lika
underhållande som en av de tegelstenar, varav han bygger sina
hus. Usch, han är, lindrigast sagt, odräglig. Har han
sinne för något annat än hus, lera och murbruk samt att
arbeta så, att svetten står ur alla porer? Dessutom
uppvaktar han en stackars människa med infama ord om vårt
sysslolösa liv o. d. Jag undrar just varför den karlen
arbetar så ursinnigt. Nog måtte han utan den där
jakten kunna förtjäna vad han behöver.»
»Men han vill bli oberoende och samla en liten förmö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
