- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
30

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

år vanligen icke hava något av ynglingen kvar i vårt
utseende.»

Evert tog plats och med en världsmans hela vana och
takt ställde han sitt tal uteslutande till Stephana. Med
utsökt enkelhet redogjorde han för de år som flytt samt
sitt vistande i England och Amerika. Utan all stolthet eller
fåfänga talade han om det patent, varpå han förtjänat,
samt om sin nu fördelaktiga ekonomiska ställning.

Olga fann honom alldeles hänförande och var försänkt
i den allra högsta grad av beundran över hans behagliga
och fina sätt. När han såsom en artig och tacksam nevö
redogjort för allt, som kunde intressera nådig tant, blev
samtalet snart allmänt, och Olga deltog däruti med sin
vanliga livlighet. Plötsligt stördes likväl det glättiga
samtalet av Olgas kammarjungfru, som kom springande ned till
henne med gråten i halsen. Olgas kanariefåglar hade
flugit ut i trädgården. Ögonblickligen ilade Olga bort. Litet
senare hade Eklund något särskilt att säga grevinnan,
så att Stephana måste avlägsna sig. Då Constance såg
sig allena med Evert, reste hon sig upp för att även gå,
men hejdades av honom med de orden:

»Stanna, jag ber. Ni måste väl icke anse er behöva
frukta mig så här inför allas blickar. Tror ni verkligen
att jag under åratal följt er, utan att jag beslutat att i
denna strid vinna seger? — Kan ni säga mig varför ni
avskyr mig?» Evert lutade sig över hennes teckning,
liksom han varit sysselsatt att betrakta den.

»Jag trodde mig nog tydligt hava förklarat mig vid vårt
sista sammanträffande i Stockholm. Allt vidare ordande oss
emellan är överflödigt.» Åter reste sig Constance.

»Var god och bliv stilla! Vad tjänar det till att nu
undfly mig? Om ni icke i dag avhör vad jag har att säga,
skall ni tvingas att göra det i morgon eller någon annan
dag.»

Constance satte sig åter. Evert fortfor:

»Varför tror ni att jag kommit hit till denna avskyvärda
ort?»

»Förmodligen därför att det roar er.»

»Roar!» Evert smålog bittert. »Ah, om ni anade huru
jag hatar denna plats, skulle ni klart inse vilken mäktig
känsla det är, som driver mig hit. Jag måste vara i er
närhet. Jag måste se er, måste höra ljudet av er röst, om
ni även har idel sårande ord att säga, och slutligen: jag
måste stå vid er sida, för att kasta mig emellan er och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free