- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
31

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varje man, som vid sig vill fästa ert hjärta. Ack,
Constance, huru är det möjligt att med en sådan ihärdighet
emotstå en kärlek sådan som min? Trogen och stark, har
den trotsat allt, till och med er avsky. En sådan mäktig
och glödande känsla borde äga förmågan att ingiva
kärlek.»

»Ja, om mannen, som hyste den, kunde uppväcka
aktning. Man älskar icke den man föraktar.»

»Akta er, fröken, att oupphörligt reta mig. Har ni icke
under dessa år förvärvat nog människokännedom för att
förstå det vågade uti att väcka de sämre känslorna hos en
person, sådan som jag. Ni tror blint på er makt över mig.
Ni har orätt, jag är en farlig fiende. För övrigt, vad
berättigar er att förakta mig?»

»Allt!» Ljud av steg kom Evert att se upp; det var
Kurt som nalkades. Även Constance hade vänt ögonen
åt den annalkande.

»Vore ni en ung man, sådan, som er bror», sade Constance,
då skulle jag, oaktat felen, kunna hysa aktning för er,
emedan jag visste att ni visserligen skulle kunna göra er
skyldig till obetänksamma, men ej till dåliga handlingar.»

Evert, som aldrig kunnat tåla brodern, slungade på
honom ett mörkt ögonkast, då de räckte varandra handen.

Kurt tog en trädgårdsstol och slog sig ned bredvid
Constance, i det han kastade en blick på teckningen.

»Min nådiga fröken, huru är det möjligt att slösa bort
er tid på dylikt lappri. Sannerligen jag någonsin skulle
taga i en blyertspenna, ifall jag dömdes att rita sådana där
små trän, buskar och hus.»

»Ni är icke särdeles artig», sade Constance leende. »En
väl uppfostrad kavaljer faller i förtjusning, när han får se
ett fruntimmers teckning, om den än vore aldrig så dålig.»

»Min bror gör icke anspråk på att vara väl uppfostrad»,
inföll Evert. »Han är arbetare och ingenting annat. Man
lär sig icke belevenhet på murarställningen.»

Kurt reste sig hastigt upp, kastande en blick på brodern,
varefter han började hjärtligt skratta, under det han
påstod, att dylika små utfall dem emellan borde sparas till
dess de blevo ensamma, emedan det icke var rätt god ton
att göra dem i en dams närvaro.

Stephana kom åter ned till dem och något senare körde
en liten vagn uppför allén. Det var Langes droska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free