- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
33

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det är av förnuft, icke av böjelse, jag sysselsätter mig
med dem», svarade Evert.

Ivar kastade en medlidsam blick på Olga och vände sig
sedan ifrån henne.

*



Besynnerligt nog hade Constance återfått sitt forna glada
lynne och man såg henne skratta och skämta såsom förr,
utan att det föreföll konstlat. Visst var hon ännu lika blek
och ögat bibehöll i sin bakgrund alltid denna prägel av
ett undertryckt svårmod; men allt sedan bytet av häst med
Jacobo hade hon återtagit sitt ursprungliga sätt.

Constance hörde icke till de mjältsjuka lynnena. När hon
träffades av någon sorg, sökte hon jaga bort den. För
att fly undan sin smärta, hade hon också under årtal vistats
i främmande länder; men detta var ett alltför otillräckligt
och ofullständigt botemedel för hennes hjärtesår. Dessa
passiva förströelser, dessa nöjen och detta vimmel av
förlustelser hade icke ägt förmågan att mera än för stunden
upptaga hennes tankar eller fängsla hennes känslor. Då
reste hon till natursköna trakter, till det minnesrika Rom,
det tjusande Neapel och det leende Florens. Men där,
omgiven av allt, som talade till hjärtats ädlare känslor,
kände Constance sitt hjärtesår blöda ånyo, och då grep
henne längtan att återse denne man, vars bild oupphörligt
förföljde henne, och — hon återvände till fosterjorden för
att se honom och känna att livet utan honom var tomt och
öde.

Återseendet hade varit mycket bittert. Constance kände
tydligare än någonsin, att Jacobo emellan dem upprest en
oöverstiglig skiljemur. Detta erbjöd dock en kamp, och ett
lynne, sådant som Constances, var mera ägnat för strid än
för ett passivt lidande.

Under hennes första sammanträffande med Lange hade
smärtan av det kalla återseendet varit sådant att en känsla
av djup nedslagenhet stämt hennes sinne milt och ödmjukt.
Men då hon sedan övertänkte sitt öde, hade hennes stolthet
rest sig, och den tillät icke att Jacobo skulle ana det
hennes hjärta ännu var fästat vid honom. Denne man, med
sitt oböjliga högmod, kunde ännu efter så många års
förlopp icke glömma en överilning. Constance ville segra,
icke över sin känsla, det visste hon var fruktlöst, utan över
varje svaghet, som antydde den. Händelsen med hästbytet
hade låtit Constance av Langes ord förstå, att han ännu

3 C Arbetet adlar mannen II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free