Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke glömt det förflutna, och denna upptäckt innebar för
henne så mycket, att den liksom väckte till liv den under
åratal förkvävda självkänslan; Anklagelserna att själv,
utan skäl, hava förstört sin sällhet och förolämpat den
man, hon älskade, hade troget följt henne och liksom dödat
alla andra känslor. Nu reste sig den försvunna energien,
och hon beslöt visa honom, att hon var fullt värdig hans
aktning, och att hon icke tillhörde dessa kvinnor, vilka
duka under för en olycklig kärlek. Det rörliga, växlande
och spänstiga i Constances själ återkom i samma ögonblick
hon beslöt tvinga Lange att högakta sig.
»Hans kärlek har jag förlorat. Den skall jag aldrig
återvinna», tänkte hon, »men hans aktning måste jag förvärva
mig. Ah! Du stolte och oförsonlige Jacobo, du bedrog
dig, ifall du trodde att jag skulle hela mitt liv älska och
avguda dig, utan att fordra något till återsvar.»
Med detta mål, värdigt en så stolt och självständig
karaktär som Constances, hade hon återfått intresse för livet.
Kindernas rosor vände visserligen icke tillbaka; sorgen
hade en gång förblekt dem; men dragen erhöllo spänstighet
och ögonen glans.
De, som förvånat sig över Constances förändrade yttre
vid hennes återkomst till fäderneslandet, förundrade sig
nu över den nya förvandling hon undergått. Stephana såg
den och tänkte:
»Skulle Constance verkligen ha fattat så stort intresse
för Kurt, att hon därigenom blivit samma Constance hon
var före sin resa till utlandet.»
Olga påstod att det var hemlängtan, som hade
kvarläm-nat spåren av sorg, vilka också, när hon icke längre led
därav, försvunno.
Jacobo tänkte:
»Hon är alltid samma ombytliga natur.»
Vad Kurt gjorde för slutsatser lämna vi därhän. Vi
veta blott att han var karl, och därtill en karl, som tyckte
mycket om fruntimmer, utan att om dem hava några
överspända begrepp; men däremot hade han en ganska god
tanke om sig själv, alldeles såsom alla andra Adams söner.
Lägg härtill att Constance, utan att han själv fäste någon
vikt därvid, på de senare tre veckorna alldeles ofantligt
mycket sysselsatte både hans tankar och känslor, så anse
vi oss icke träda sanningen för nära, om vi påstå, att han
trodde sig icke spela någon underordnad roll i den
förändring hennes sätt och person undergått. Man tror gär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
