Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu huru många gånger hade hon icke räckt honom
sin hand till hälsning, ehuru han aldrig fattat den.
När dansen var slut, kom Olga och satte sig strax
bredvid honom.
»Dansar ingenjören icke?» frågade hon.
»Jo, ibland dessa människor, till vilkas samhällsklass jag
med rätta hör. — Det roade mig blott att se på, huru ni
svängde om med Smeds-Petter. Det förundrade mig att
ni ville tillåta hans händer vidröra er.»
Denna sista mening uttalade Ivar med sänkt röst och
tonvikt.
Olga spratt till och såg upp till honom. Hans ögon
vilade på henne med ett strängt och kallt uttryck. Den blick
de utväxlade innebar i sig så ofantligt mycket.
»Vid tjuguett år, herr ingenjör, har man vuxit ifrån
dylika barnsliga inbillningar», svarade Olga.
»Ja, jag märker det. Medgiv emellertid att ädlingars
barn i allmänhet hava svårt att umgås med folkets. Ni
anser dem så lågt under er, att ni betraktar såsom en
synnerlig godhet, när ni nedlåter er att vid ett tillfälle som
detta, dansa eller vara i beröring med dem.»
»Ni har orätt uti att tro, att denna känsla utgår därifrån,
att jag är fröken Callenstjerna och gossen, med vilken jag
dansade, Smeds-Petter. — Nej, det är därför att jag har
andra vanor, mera odling och bildning än han, som jag
aldrig kan komma att betrakta honom såsom min like.»
»Men om denna obildade yngling vore son av en överste,
eller en greve, så skulle ni icke anse för en grace, då ni
dansade med honom, ni skulle blott beklaga att han icke
fått bättre uppfostran.»
»Ni misstager er grymt», utropade Olga, »ifall ni tror
att jag har större aktning för den obildade ädlingen, än
för den okunnige smeden.»
»Den förre tager ni likväl emot i eder salong, under
det ni skulle anse det för en skam att öppna dessa dörrar
för den senare.»
»Glöm för all del icke att vi alla äro slavar under
aktningen för ett berömt namn och en upphöjd
samhällsställning.»
»Namnet är blott ett tomt ord, som icke anger dens
duglighet, som bär det, utan dens, som en gång gjort det
heder. — Arvingen av detta namn kan omöjligt tillgodonjuta
någon aktning, så framt han ej själv gjort det heder. —
Vi skola taga ett par exempel. Där hava vi på ena sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
