- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
48

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nes beslut och föresatser. En sådan kvinna byter om
tycken, övertygelse, känslor och kärlek med samma lätthet
som vi andra om kläder. Vi böra anklaga
omständigheterna, som satte henne i så kallade lyckliga förhållanden, vilka
förstört hennes natur, eller rättare missriktat den.»

»Vad ni nu sagt är sant, men endast till en viss del. Ni
har, med det vanliga övermodet hos mannen, talat endast
om kvinnan, men icke om mannen inom den rika och
förnäma världen. Dessa fel, för vilka ni nu ensamt anklagar
henne, hava bestämt en motbild även hos mannen.»

»Visserligen, men det är alldeles emot mannens natur att
föra ett makligt liv. Också händer det, att då ni nu
överlämnar er åt nyckfullhet och en barnslig fåfänga, kastar
han sig i utsvävningar. I allmänhet ligger det mera förnuft
i mannens uppfostran. Den rikaste far söker att dana sin
mest oduglige son till en befattning eller sysselsättning;
om icke annat, så gör han honom till militär. Han blir
således alltid bestämd att fylla ett givet värv, om än aldrig
så ringa. Den rika kvinnan däremot uppfostras till att
nöta bort tiden vid romanen, broderiet och på féter.
Upppassad och utstyrd, alldeles som en varelse, den där lever
endast för att vara en provkarta på alla möjliga tyger.
Har naturen givit henne en gnista av vanligt sunt
människoförstånd, måste hon ovillkorligt känna sig förnedrad av
denna roll. Ni anklagar mig för att ringakta ert kön.
Fröken Constance, jag har älskat alltför högt, att icke
högakta kvinnan. Mitt omdöme har endast gällt dem, som
tillhöra den sysslolösa delen av ert kön och alldeles icke
medelklassens fruntimmer.»

»Men ni vill väl icke påstå, att alla rika fruntimmer äro
dylika slags blommor, som endast äro till för att smycka
salongerna.»

»Till en viss grad äro de det. Icke alla spela kokettens
eller salongsdamens roll; men alla slösa de bort livet och
driva mer eller mindre för nyckernas vind. Ni, till
exempel, ni är en alltför intellektuell kvinna att nöja er med
sällskapslivets trånga krets och de triumfer ni där kan
vinna. Ni måste ut i världen och med ert oroliga lynne och
vanan att lyda fantasiens alla skiftningar vill ni hava
omväxling. Så till exempel finner ni det enformigt att dröja
här, och utan något annat skäl än ett infall, ger ni er ut
på resor. Rik och obetänksam, har ni blott ett mål för
ögonen, det: att undgå ledsnaden.»

»Vet ni, herr Lange, vad jag under åhörandet av edra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free