- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
50

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genast hennes hand och tilläde skämtande, i det han
flyttade ögonen från hennes drag:

»Ni har genom att klandra min oförsonlighet, förtagit
er själv rätten att vara det. Således måste ni tillgiva mig
min.»

Constance teg. Hon erfor en viss förbittring emot
Jacobo för hans sista rörelse. Varje skymt av vänlighet
tycktes på Lange verka obehagligt.

»O, jag eländiga kvinna, som icke äger nog stolthet och
kraft att i djupet av mitt hjärta gömma denna olycksaliga
känsla», tänkte Constance. »Denne stolte och inbilske man
skall således äga den triumfen att ana min svaghet.»
Constance ville gråta av förödmjukelse, harm och sårad
självkänsla.

Lange sade efter en paus, i det han bockade sig ned och
upptog något från golvet:

»Fröken har tappat ett brev.» Det var Everts. Langes
blick föll på utanskriften. Han igenkände stilen.

»Skriver Evert Axelhjelm till er?» frågade han med en
röst, som uttryckte en oangenäm överraskning.

»Ja», svarade Constance med en suck, framkallad av
hågkomsten utav brevets innehåll. Hon hade under
samtalet med Lange nästan förgätit det.

»Ni spelar ett högt spel, fröken Callenstjerna», sade
Jacobo strängt.

»I vad fall då?»

»Behöver jag verkligen säga det. Dock, vad rör det mig,
jag äger icke någon rätt att tadla edra handlingar. Vore
jag er vän, då skulle jag bedja er vara mera försiktig.
Det är ett dåligt tidsfördriv att taga emot allas hyllning,
då man gör det blott för att tillfredsställa sin fåfänga.»

Stephanas och Hermans inträde avbröt allt vidare
samtal. Constance frågade genast efter Olga och fick till svar
att hon på vägen blivit enleverad av prosten och
prostinnan, som ämnade sig till Kungsborg, för att få lilla fröken
över till prostgården på ett par dagar. Prostinnan hade
för länge sedan lovat Olga att få följa med till fäbodarna,
som lågo på ett mycket stort skär, en halv mil längre ut i
skärgården. Nu skulle just prostinnan den följande dagen
företaga färden dit, och därför följde Olga med, som hon
gick och stod.

Constance kände en verklig lättnad vid tanken att Olga
var avlägsnad från Kungsborg och Everts grannskap.
Constance skulle nu få tid att sammanträffa med den förhat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free